Milano – det dåliga

IMG_8958

Jag tänkte att jag skulle göra fyra inlägg under helgen från Milano. Det bra, det dåliga, mina favoriter och slutligen en personkavalkad. Jag dunkar igång med den negativa kritiken.

Designveckan i Milano 2015. Det har inte hänt ett skit. Ingenting. Snarare tvärtom. Tidigare år har jag blivit frälst av nya företag som Skitsch eller Discipline. Eller frälst av större installationer  som när Tom Dixon tog över sjöfartsmuseet. Eller blivit engagerad över estetik från Faye Toogood eller Paola Navone.

2015 finns inget sånt.

Bilden ovan kommer från en paneldiskussion på Palazzo Clerici.

Och det känns som att alla idéer på nåt sätt är slut. Det blir som att designveckan i Milano till slut bara handlar om att sälja ytterligare en stol. Det kanske är okej. Trots allt står design alltid med ett ben i det kommersiella. Design handlar om att lösa problem men också om att göra saker som vi vill köpa. Det kan vara att man gör en konservöppnare för vänsterhänta, eller gör en sjukt snygg konservöppnare som ersätter de gamla vi har i lådan. Det är design. Och designveckan i Milano är världens största sammankomst för alla som arbetar med detta. Här hittar vi inspiration, kärlek och blod från branschen. Men inte i år.

Senaste halvåret, året så talas det mycket i omvärlden om det här paradigmskiftet som sker. Världens största hotellkedja har inga hotellrum (Airb’n’b). Världens största taxibolag har inga egna bilar (Uber). Världens största kontent-företag gör inget eget innehåll (Facebook). Och så har vi företeelser som utmanar på andra håll. Netflix dödar tv-tittandet. Spotify (eller ska vi säga Tidal) dödar skivindustrin.

Av detta märks ingenting i designvärlden. Här lanserar vi samma gamla stolar som vi gjort de senaste två hundra åren.

Och jag kan inte låta bli att fascineras över att den här förändringen som finns, inte syns nånstans. Ingen pratar om något av detta. Jag menar inte att vi ska göra lånebibliotek av kontorsstolar eller sånt men det finns INGEN som talar om det nya. Jo, designskolan ECAL från Schweiz gör det.

IMG_8961

ECAL lät sina studenter göra ca tio projekt med fokus på selfiekulturen. Årets absolut roligaste utställning. Herregud – självklart mättar det inte munnar i Afrika eller löser problemet med koldioxidutsläppen men de pratade om hur vi beter oss 2015.

IMG_8953

Hella Jongerius pratar om det lite. Och det är ju så konstigt att prata om ett manifest för bättre design i broschyrformat. Vem läser en broschyr 2015? När läste du en folder senast? I hennes “rum” där hon hade sina broschyrer fanns en designlösning för olyckliga människor. Det är bra design. Vi behöver inte fler stolar utan fler lyckliga människor. Väl genomfört?? Helt okej, men framför allt så försöker de diskutera vad design kan vara utan att komma med pekpinnar.

IMG_8922

Jag gillade också tankarna som uppstod i huvudet på SCPs utställning. Det finns absolut kritik att beakta här också. Företaget har ställt sina egna nya och halvnya möbler ovanpå gamla, slitna möbler. I några fall var de patinerade möblerna faktisk “yngre” än produkten som var ovanpå så det är inte nödvändigtvis en tidslinje utan nåt annat. Och vad är då detta “annat”. Ja, det fanns ingen förklaring. Men jag gillade det provocerande i projektet. Är någon av produkterna bättre? Mer “riktig”? Är det en kritik mot att vi släpper en massa nya möbler utan att reflektera över de som faktiskt redan finns runt om oss?

Lokalen var för liten och när jag frågade SCP kring projektet så sa de att detta var som en förhandsvisning inför ett projekt på Design Museum i London, och projektet behöver mer yta för att kunna ta plats. Just nu blev det lite för likt en vanlig loppis. Det blir bättre på ett museum.

Men det fick mig att tänka. Det var en av få projekt som fick mig att känna nåt.

IMG_8494

Tom Dixon. Ja, en suddig bild. Vad har det blivit av Tom Dixon? Han får representera den här stjärn-designen som vi har. Och konsumtionsdesignen. Eller PR-designen. Hans projekt och utställning i Milano får representera allt det dåliga som händer. En gigantisk lokal som är fylld med saker som är i produktion och som säljs. Rakt av. Häpp. En mässingslampa. Varsågod. Kom och köp. Kassan ligger där borta till höger. Allt som lanserades av en ny lampa. Och den här övriga cirkusen – vad var det?

Och vad är det med all den här konsumtionen? Jag vet att det är en del av designfrågan men ändå… Det skaver lite.

IMG_8545

Även på den fantastiska Nendo-utställningen så finns den obligatoriska souvenirbutiken. Är det så vi vill att design ska vara?

Nendoutställningen kommer älskas av 98% av alla, men jag vill igen belysa huvudfrågan – vad är nytt? Vilka nya frågor löser Nendo? Är Nendo nya Uber? Nej. Han gör en stol. Och en utställning. En snygg stol i en snygg utställning, med en souvenirbutik.

Designveckan i Milano 2015. Drygt 300 000 personer kommer till staden för att ta del av världens bästa designer, världens mest intressanta designföretag. Veckan blev en flopp. Man har bevisat att design är en ytlig företeelse där vi springer som nervösa höns efter nästa nya grej utan att reflektera över vår egen samtid.

Behövs design? Ja, men inte på det här sättet. Kanske är projektet om att få fler lyckliga människor det mest relevanta designprojektet från 2015? Jag vet inte…

Senare (förmodligen imorgon) ska jag lista mina tio bästa upplevelser från designveckan. Då blir det lite gladare toner… Kanske…

 

Kommentera

avatar

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

  Subscribe  
Notify of