Stockholm Design Week med mässa och de kringliggande aktiviteterna på stan – är nu över. Ett av de bästa genomförandena på många år. Jag ska försöka lista några favoriter nedan men det är ju inte allt från denna designvecka. För att få lite variation och alternativ så kan du alltid kolla in Instagram under taggen #selectedbydesignbloggarna för att se vad mina kollegor gillar.
Mina trender kommer i ett inlägg imorgon.
Men det var ett bra år. Väldigt trevligt på stan. inte så trångt som det varit tidigare (utom Colour Emotions på bilden ovan). Och jag tror att alla internationella designkändisar varit i stan. Jag såg inte Marcel Wanders och inte bröderna Campana men annars var nog alla på plats. Verkligen alla. Och för mig är det ett bra betyg för Stockholm. Jag är stolt och nöjd.
Det var väl ganska få saker som verkligen stack ut. Det känns som att det inte riktigt blev nån lansering som blev den där stora snackisen utan allt hade en jämn och hög nivå. Jag tror att 2017 kommer bli det där året när allt blev så där trevligt. Visst jag blev upprörd över Jaime Hayon-utställningen och jag tycker att vändningen som Swedese gjort var lite märklig. Kanske var det lite extra konstigt att NC Care, Materia och Skandiform tog in Karim Rashid för varsin produkt, men det får det ju vara… Kanske var återbruksprojektet med Lammhults och Hope lite fult, men jag blev bara upprörd i fem minuter. Lite samma sak med Harri Koskinens lampa för Svenskt Tenn. Fattar inte, men inte jätteupprörd…
Här nedan är nog mina favoriter från designveckan 2017
Luca Nichettos vaser/karaffer för Smaller Objects. Så fint med muranokvalitet. Fantastiska som både karaff och vas. Älskar det.
Jag gillade också Jasper Morrissons plasttol för Vitra. Okej, kanske inte något nytt, men så var det lite på mässan. Fin. Gillar att den är helt i plast och därmed enkelt att återvinna.
På tal om återvinna. Ja, jag vet. Den här bänken lanserades 1991 av Tomas Sandell för Asplund, men så befriande skönt att se att den kan få ett nytt liv igen. Jag gillar det skitmycket.
Och bänkar… I min trendspaning imorgon så kommer jag prata om att alla gör bänkar… Veckans finaste bänk var av Louise Hederström för veckans mest intressanta varumärke dvs Skagerak. Bänksitsen är alltså vändbar så man kan sitta på upphöjning eller vända för att ha krukor i.
Jag hittade flera produkter gjorda av personer som kanske normalt sett inte ingår i vår designparnass. Vad innebär det? Jättespännande tankar. Ser vi ett skifte? Här ett superfint bord av 60-minus Olle Salmonsson från Umeå. Vem är han? De små, enkla borden går att sätta ihop med fler enheter. Enkelt, genialt och snyggt. Lite på samma sätt har NC Care gjort världens finaste bänk (som sagt…) med Stefan Forsberg. Vem är han? Jag gillar när jag blir överraskad.
Inte lika överraskande var det att Claesson Koivisto Rune gjort en fantastisk kollektion för Dux. Verkligen, verkligen superfint. Väldigt mycket i deras existerande stil, men väldigt, väldigt fint.
Ett företag som överraskade av svenska SMD. De är alltid duktig och arbetad mer etablerade formgivare som Björn Dahlström etc. Jag blev lite förtjust i den här kroken. För hallen eller varsomhelst. Av Nina Jobs och Stina Sandwall.
Mer SMD. Flera företag (bla Hay) hade gjort perforerade utemöbler. Här en smäcker variant av Pierre Sindre som också finns med på bilden under…
Alltså var är Pierre i alla diskussioner om “årets designer”. Jag vet att det är svårt att komma ihåg alla namn när man sitter där i november och ska sammanfatta men Pierre – kom igen – han är “the shit”. I flera år har han levererat bra design för företag som Gärsnäs (ovan) och Källemo. Skitbra designer och jag älskar stolen.
Och på tal om Gärsnäs. Shit pommes frites vad de levereras år efter år, just nu. Man skulle vilja veta vad som försegår i kulisserna där. Jag tycker verkligen de är Sveriges mest intressanta designföretag just nu. Även förra året. Vilket visar att de har bra koll och styrning. Älskar Gärsnäs.
Och fåtöljen av TAF Arkitekter är fan-fucking-tastisk. Förutom bänkar så kommer jag tala om 70-tal i trendrapport. Spana in rundstavar och 70-talsestetiken.
Daniel Rybakkens lampor för Wästberg var superfina. Daniel är ju vår svensk-norska designer som varit rätt artsy men nu kommer den ena produkten efter den andra. Jag tror att Daniel kommer vara lika dominant på den skandinaviska designscenen om tio år som Claesson Koivisto Rune.
Sista bilden. Och jag vet inte… Av alla miljoner produkter som lanserats på mässan så borde inte de här rätt oansenliga småborden in. Men jag gillar Monica Förster. Jag missade hennes Zanat-utställning så det här får på nåt sätt bli en kompensation för att jag gillar Monica. men Swedese – jag ska inte göra en stor grej – vad håller ni på med? Sista produkten på min topp-tio får bli Monica, och egentligen inte hennes bord för Swedese utan för att hon är fantastisk.