Dag fem och den här dagen ägnade vi framför allt åt mässan, men även en massa showrooms på stan.
Mässan är ungefär lika stor som den i London, och känns ungefär lika viktig. Det är alltså framför allt aktiviteterna på stan som är intressant. Det är minst en tredjedel “nationsmontrar”.
En hel del “småsaker” som de här skålarna. Fina och gjorda i papper – men på en “möbelmässa”?
Peter Ibruegger känner vi igen sen sexutställningen på Designgalleriet. Här ställer han ut i den brittiska montern.
Lite svenskt. Visst heter hon Maria nånting? Ska kollar upp det. Men svenskarna var inte så närvarande på mässan. Design House Stockholm hade monter, liksom Hästens och två Konstfacksstudenter, men det var nog allt.
Helt okej lampor. Känns lite som studentarbeten, men helt okej. Av Myungseo Kang.
Tallrikslampor av Lilite.
Deborah Bowness (på bilden) gör tapeter som tidningen Elle Decoration alltid skriver om. Det var hon som var först med “klänningstapeten”.
Hennes senaste tillskott med böcker som går i grönt.
Brent Comber gör pallar och bänkar som syns i de europeiska finbutikerna. Mycket träkänsla. Nu har han alltså börjat med sfäriska former.
Det ska vara runt i år…
Holländska Jspr hade gjort ett kanonfint kabinettskåp. Omöjligt att fota, men otroligt fint.
Det var inte många av de stora drakarna på plats. Italienarna hade sina showrooms på stan och annars var det mest amerikanskt. Och jag blev riktigt besviken på montrarna. Både Vitra ovan och Magis här, hade Milanomässans finaste montrar – men här var allt bara platt och tråkigt.
Klurig och intressant lampa av Konstfackskollektivet What’s what collective (John Astbury, Bengt Brummer och Karin Wallenbeck). Man reglerar med enkla snören hur lampan ska ändra form och släppa igenom mer eller mindre ljus. Snyggt och bra.
Dornbracht på plats. Så även en massa olika handtagsföretag, kakel, och golv. Mässan blandar högt och lågt – precis som i London.
Amerikansk studentkille som fått “alla rätt” på trenderna för i år. Trä möter andra material i kombination med stark färg.
Patricia Urquiola. Det var inte så många designkändisar på mässan. Vi kanske var där lite för tidigt på dan, men vi såg bara Tom Dixon och Patricia. Var var alla andra??
Mässan gjorde vi på ungefär två timmar. Mer tid behövdes inte. Istället åkte vi tillbaka till stan igen. Här besöker vi Dune – en lite spretig inredningsbutik som även producerar. Första intrycket var “helt okej”. Vi skulle på deras stora lanseringsfest senare på kvällen och titta på nyheter från bla Claesson Koivisto Rune.
Amerikansk nostalgi?
Lite roligt matsalsbord. Man sätter sig och får benen på den här “kjolen” av metallfransar. Lite sensuellt faktiskt.
I Soho ligger alla de italienska möbelhusen. Cappellini, Cassina, B&B Italia, Moroso, Poltrona Frau etc. Alla med varsitt showroom. Men allt är “gammalt” dvs har lanserats nästan exakt likadant i Milano en månad tidigare.
En ny bekantskap blev Minneapolis-baserade Blu Dot. Fint och kantigt.
De La Espada representerar flera internationella mindre producenter och formgivare. Här fåtölj och bord av turkiska Autoban som vi träffade förra sommaren.
Ilse Crawfords nordiska pallar.
Fina rottingfåtöljer.
Cool matsalsbord. Spana in benen!
Kökstillverkaren Boffi har alltid så himla inspirerande utställningar. Jag vet inte vad det är men jag känner mig nästa alltid glad och inspirerad när jag sett deras grejer.
Kartell gjorde en utställning i svart och vitt.
Om jag förstod det rätt så är det här en uppdatering från Kartell. Det är en skåpserie av Philippe Starck. Avskalat och snyggt i grått, genomskinligt och svart.
Bisazza visade samma saker som i Milano. Fint.
Materialföretaget Arpa visade ett ganska roligt kök. Man har byggt det på höjden istället för att att få så många öppna ytor som möjligt. Intressant.
Butiken Cite, mitt i Soho.
Och till slut fick jag se New Yorks och ett av världens mest kända designgallerier – Moss Gallery. Och jag är verkligen himla ledsen, men jag tyckte att det var ganska dåligt. För det första var det för mycket butikskänsla och för lite utställning, och för det andra var det alldeles för lite nytt och okänt. Det var mest säkra kort – och hur i hela världen var urvalet till “butiken” gjort? Alvar Aalto och Musselmalet?? På ett av världens mesta designgallerier??
Ett podium var fyllt med olika pallar från Danmark… Utställning eller kommersiellt??
Podie med utvalda möbler som Moss säljer. Jag menar – Maarten Bass “smoke furniture” har vi sett i fem, sex år – är det innovativt fortfarande?
Svensk-danska Mathias Bengtssons fåtölj.
Fina skåp av Studio Job.
Och en massa, massa, massa små pryttlar…
Gick förbi Moroso och tittade på sånt som redan lanserats i Milano. Fortfarande snygg och bekväm.
Samma sak med Cappellini.
Jag fick i alla fall kramas lite med Musse Pigg… 🙂
Sen började drinkarnas afton på allvar…
Först ut blev Matter Made – kanske New York-resans mest positiva överraskning. Shit vilket fint litet galleri i Noho, och fantastiska nya produkter. Mannen med skägget bakom mig är ägare och chef. Trevlig. Och så fick man ju drinkar…
En fin matsalsmöbel i klassisk shaker som ändå känns uppdaterad med sin marmorskiva.
Fin bordslampa med keramisk bas och trä upptill. Fint!
De hade till och med en egen “Sara” som prickade namnen i dörren. 🙂
Vi fortsatte till en rivningskåk som ett kanadensiskt företag lånat och gjort om tillsammans med tidningen Azure och formgivaren Stephen Burks.
Hit lämnade man in sina designklassiker till försäljning och auktionering. Blev som en diskussion kring om man behövde fler designade möbler eller om de gamla fortfarande hade ett värde.
Vår nya favoritfinne – Sebastian Jansson lämnade Milano och har påbörjat en praktikperiod hos Stephen Burks som står bredvid.
Sebastian insisterade på att vi skulle dricka en massa vodka. Livsfarligt, men vad gör man inte…
Designnatten forsatte och vi lämnade Sebastian med sin vodka. Noho försöker etablera sig som ett designdistrikt och centrat ligger ungefär här – på Great Jones i en korsning med tre, fyra olika designbutiker av olika kvalitet. Partners & Spade är helt okej.
Podierna är som upphöjda skrivbord med lådor. Meningen är att man ska dra ut lådorna och kunna skapa små historier kring produkterna som presenteras.
Mingel – schmingel. Tvärsöver gatan ligger Areaware som är lite mer som en vanlig designbutik.
I samma korsning ligger också Future Perfect som har sin huvudbutik i Brooklyn, men nu har en fin filial på Manhattan.
Future Perfect var faktiskt den första butiken som tog in Lladros och Jaime Hayons fantastiska fågelkollektion.
Bilder från butiken…
Sugen på en uppstoppad ekorre med en lampa i munnen? Finns i New York.
Kvällens sista ställe blev ett besök i Meatpacking District igen. Här hade möbelföretaget Dune lansering på etablerade Milk Gallery.
Drinkar, drinkar…
Och en detl bekanta ansikten!! Ola, Mårten och Eero.
Eero var otroligt glad och social. Vi bytte designtips. Jag gav honom Matter Made och jag fick några hemliga tips av honom. 🙂
Ola visa det nya skåpet som de gjort. Ett fint, minimalistiskt skåp där luckorna är fasetterade med trädetaljer som går åt olika håll. Otroligt elegant. Skulle nästan kunna vara ett Asplund-skåp.
Karim Rashid var på plats och visade sina nya produkter som är på bild nedan.