Bea Szenfeld och jag är på fyradagarsresa i Warszawa. Vi har en utställning på gång… Jag fungerar som nån slags curator och Bea som kreatören. Med inspiration från Warszawas historia, färger, kultur och designscen ska Bea bli så pass inspirerad att hon kan skapa några kreationer som vi sen ställer ut på Designgalleriet. Roligt upplägg, och otroligt kul att få vara med i den här kreativa processen. Varför Polen och Warszawa? Bea kommer ju från Polen. Hon kom till Sverige som tioåring, så hon är fullfjädrad polack. Själv tycker jag det är himla spännande med Polen. Vi glömmer liksom att det är ett grannland. Det är ändå 38 miljoner personer som bor här. Stort land, med massa potential.
Flotta hotell med utsikt. Om man toklutar åt vänster så ser man Kulturpalatset. Mer om det senare.
Lunch med Karolina som är vår guide under de här dagarna. Karolina är konstnär och ytterst delaktig i det kreativa livet i Polens huvudstad.
Resans första möte blir med Warszawas “kulturborgarråd” Leszek Napiontek. Vi pratade alldeles för länge och fnittrade.
Man kan få intrycket att Warszawa mest är gamla tegelbyggnader, men det Bea själv fascinerades av var att staden var så vit. Vita fasader.
Det är en stad som verkligen bär sina “sår” ytligt. Om man tittar så ser man kulhål från andra världskriget överallt. Hitler hade ju en ambition att utplåna hela Warszawa från jordens yta. Utfrån ett strukturerat rutnät bombade han staden systematiskt.
En gammal stadspark. Jag har fått låna bilden från Bea som också fotar. Karolinas arm som viftar och guidar.
Mitt inne i stadsparken så står ett tjugotal små “stugor” som fortfarande används. De byggdes snabbt på 50-talet efter kriget och här bor det fortfarande folk. På en tvärgata från stora trafikerade vägen i Warszawa. Tänk motsvarande Valhallavägen i Stockholm. Jag kan inte låte bli att fråga “vem bor där?” och undrar om det är välbärgade, fattiga eller intelligentian? Men Karolina vägrar kategorisera sina stadsbor på det sättet. Under kommunismen så “fick” man ett boende. Ingen fick välja. Och lite försöker man behålla den blandningen av ursprung som uppstår, alltså inte separera välbärgade i ett område från de som är mindre framgångsrika i ett annat.
Bea fotar i grå-grönt och jag fotar i maxi-färg.
Vi åkte och besökte möbelföretaget Comforty.
Här fick vi en pratstund med Pawel Kubara som är marknadschef och någon slags kreativt ansvarig. Comforty har funnits i tio år och är från början en underleverantör till möbelproducenter som IKEA. 2008 bestämde man sig för att lyfta sig i kragen och bli ett “riktigt” designföretag. 2009 bjöd man in ca tio unga internationella designer som fick arbeta fram varsin sittmöbel. Från Sverige deltog Form Us With Love. Den soffan var alldeles för dyr i produktion så istället sitter Pawel i soffan “Mark” av norska formgivarna Torbjörn Anderssen och Espen Voll. Under möbelveckan i Milano lanserade man sin första internationella kollektion. Och håll ögonen på Comforty. Kreativa och hungriga.
Vi besökte också gamla ghetto-delar.
Det är så klart ingen som bor i de här husen längre. I Berlin är det ett himla tjafs kring äganden av gamla stadstomter och hus, så är det även i Polen. Ska man ge husen till t.ex. synagogan som då inte har råd att renovera husen?
Och avslutningsvis en skylt som får både mig och Bea att fnittra som tonåringar. Byggnadsbolaget i Warszawa heter Porr. Fniss.