Idag börjar utställningen Svensk Design på Designgalleriet. Det är en utställning där vi bjudit in sju formgivare med andra etniska namn än det klassiskt svenska. Vi har alltid egentligen inte tittat på etniciteten i sig utan snarare resonerat kring det här med namn. Vi vet att namn påverkar folk på arbetsmarknaden och självklart är det så också i designvärlden. Den här utställningen blir ett gyllene tillfälle att ta del av formgivare vars namn du kanske hört men inte kommer ihåg?
Utställningen kommer också diskutera begreppet “svensk design”. Vad är det? Kan vi skicka en Samad att representera svensk design? Vad är egentligen svensk design? Om man tittar i Nationalencyclopedien så tittar man på begreppet skandinavisk design och där förhåller man sig till modernismen på 30-talet, dvs när vi lämnade bondesamhället och skulle bli moderna. Men nu då? När vi har ett mångkulturellt samhälle – hur går vi då?
Kolbrun Leosdottir är väl den som är närmast i etnicitet till oss “svenskar”. Hon kommer från Island, men har ändå ett märkligt namn. Idag ingår Kolbrun i designduon Form 4 You. Här visar hon nya möbler som Form 4 You tagit fram till restaurang Jonas på Kungsholmen.
Manush arbetar med mode, och våra vägar korsades redan 2004 när jag arbetade på Svensk Form och vi gjorde utställningar som mode. Redan då kändes det viktigt för mig att ha med representanter som hade andra namn. Jag har för övrigt på mig en tröja som Manush gjorde till mig 2004 – och den håller än. Snacka om hållbar design…
Sepidar Hosseini träffade jag på Konstfack när hon tog sin examen i våras. Sepidar har redan uppmärksammats i tidningar som Wallpaper och hon fick 2011 göra Designgalleriets julkort till vår julkortsutställning.
Samad Kasaryan ställde ut på Designgalleriet 2009 tillsammans med övriga examenselever från Linnéuniversitetet. Det är mycket av Samads tankar om etnicitet och arv som har inspirerat mig till det här projektet. Idag bor Samad i Göteborg.
I blå blus och glasögon ser vi Sudarat med det svenska efternamnet Persson. Sudarat har hittat sin Kjell här i Sverige, men hon har thai-kinesiskt ursprung. Hennes kinesiska mormors porslin har inspirerat Sudarat att göra Street Porcelain som vi såg allra första gången på Sudarats examensutställning på Berghs.
Min nyaste bekantskap är Kyuhyung Cho från Korea. Han är den enda som egentligen inte talar svenska. Annars är alla supersvenska. Kyuhyung gick precis som Sepidar ut Konstfack i våras och har redan fått pryda omslaget till Wallpaper. Han gör nya alfabet… Blommorna i bakgrunden är fascinerande. Som en rabatt. Varje blomma är svensk, och en bokstav. Ett kärleksbrev har fått bli mönstret. Åååååh… Fiiiiiint…
Designgalleriets egen Åsa.
Anette Eriksson fotar.
Coola killar? Samad och Steffe.
Kolbrun pratar med Anders Bergmark på Elle Interiör.
Dan Gordan tittar runt med Ewa Kumlin.
Forms egen Boris Vasic.
Och presentation. Shit… Jag hade så mycket att säga… Full av känslor. Det här är ett viktigt projekt för mig. Jag vill att vi ska bli duktigare på att se mångfalden i designvärlden, och att försöka formulera det är svårt. Jag hade bjudit dit Ewa Kumlin från Svensk Form för att hon skulle få vara med och berätta hur en organisation som de förhåller sig till andra etniska namn och mångfald.
Viktor, Samad och Ewa.
Enda personen som saknas i det här sammanhanget är Jangir Maddadi. Han är i Thailand… Och man kan nästan säga att det är Jangir som är ursprunget till allt detta. För några år sen så läste jag i tidningen att just Jangir Maddadi hade fått medalj av Kungen för att Jangir är så framgångsrik som nysvensk och inom möbelvärlden. För mig var det nåt nytt, och jag vill uppmuntra det. Jag vill liksom skicka ett mejl och bara säga “grattis”. Men problemet uppstod ju när jag liksom inte visste om Jangir egentligen var en man eller kvinna. Det hörs ju inte på namnet… Och efter visst googlande så förstod jag att han var en kille. Men hur skriver man till nån som Jangir? Skriver man på svenska eller engelska? Jag slängde iväg ett mejl till honom på engelska och blajjade – “well, hello, I just want to say congratulations. Maybe you want coffee…” Bla, bla… Snällt och lite meningslöst, men jag vill bara säga nåt vänligt. Tio minuter efter att jag skickat mitt mejl till Jangir så svarar han “Men för fan Stefan. Vi har ju träffats fyra gånger på Nordic Light redan…”. Och det kanske låter lite roligt, men det är ändå nåt symptomatiskt. Ett namn som Jangir Maddadi är svårt att få att stanna i huvudet…
Jag hoppas att de här sju personernas namn är något som stannar kvar. De är fantastiskt duktiga och kompetenta. Vi önskar dem lycka till – och eftersom utställningen nu ska turnera i Sverige (Båstad, Falkenberg och förhoppningsvis Göteborg) så hoppas jag att det går otroligt bra för dem.
Utställningen öppnar för allmänheten den 14 mars.