Jag är i Wien för att trendspana och få en överblick över den österrikiska huvudstaden.
Incheckad på stadens första designhotell ska jag vara här i fyra dagar.
Den här sängen lär jag inte se mycket av. Vi ska äta oss genom stan och träffa kanske trettio designer och institutioner.
Snabb tur genom gamla delen av stan. Nästan 30 grader varmt.
Stephandomen och Stefan…
Klassiska caféet Café Prückel fick bli mitt kontor under den här eftermiddagen. Här fick jag möta sju formgivare.
Först ut – Christoph Katzler som representerar trion i Numen for use. Designgruppen ställde faktiskt ut på Färgfabriken i början på 2012. De gjorde en tejp-baserad installation, om någon kommer ihåg. Bra samtal om design och installationer. Nu livnär man sig mest på just teaterscenografi och sånt, men funderar på att ta sig tillbaka mot produktdesign. Nomen for use har gjort produkter för Cappellini och Moroso tidigare. Just nu går man igång på mattor… Och bästa österrikiska formgivaren enligt hans åsikt är Michael Drachler (som kurerade Design Miami) eller kanske Martino Gamper som är utbildad i Wien (men inte österrikisk).
Rainer Mutsch kändes otroligt seriös. Påläst. I efterhand har jag resonerat kring vissa österrikiska drag och ett av de är att man inte gillar att skjuta från höften utan man vill ofta känna sig förberedd. Rainer fick enkla frågor om hans karriär och hur han jobbade, så munnen gick i ett…
Rainer fick frågan om det finns någon minsta gemensamma nämnare under begreppet “österrikisk design”, och han menade att det inte finns det. Österrikisk design går inte att fästa med ett par ord. Blandat, liksom. Bästa designer? Förra mötets Christoph Katzler.
Första tjejen – Patrycja Domanska. Henne har jag faktiskt träffat förut. På Frankfurtmässan Tendence. Jag kommer ihåg hennes konceptuella begravningsprojekt och fina kakel. Jag tror att jag faktiskt kan ha skrivit om henne i någon av mina kanaler.
Hon kändes väldigt framåt. Fortfarande färsk (gick ut för två år sen) men har åstadkommit en hel del. Hon drömmer om att få jobba med österrikiska företaget Neue Wiener Werkstätte.
Fler killar. Gänget bakom Vandasye kändes konceptuella. De har gjort flera unika kollektioner (med bra tankar) för att visa producenter hur de faktiskt kan jobba konceptuellt. Det har man gjort sen 2008. “Och hur många produkter har ni på marknaden nu?” “Två”.
Sista mötet på mitt “kontor”. Italienaren Marco Dessi bor numera i Wien och identifierar sig som österrikare till stor grad. Han arbetar idag med österrikiska företag som glasföretaget Lobmeyer och italienska Skitsch. Han tyckte, liksom de flesta jag talat med, att österrikisk design var för spretig för att kunna lyftas ner med ett par ord, men han menade att Österrike har en stark länk till det förflutna. Kanske lite för stark.
Vidare… Möten på Museum für angewandte Kunsy, eller kort och gott MAK.
Stort museum med massor av samlingar – och lite kul ändå. Här har man bjudit in Donald Judd att göra en permanent installation över barocken.
Sen hösten 2011 har man ny ledare på museet som faktiskt vill fokusera på design. Ett av resultaten är att man bjuder in ca tre nyexaminerade utställare inom området för att göra varsin utställning. Här Patrik Rampelotto.
Patrik har bland annat gått till bilindustrin och tagit material och teknik från isolering för att göra nya produkter av detta.
Utställning som visar böjträets historia i möbelformgivning. Genom att bara visa skuggan…
Österrikes Nationalmuseum. Såååå gigantiskt stort. Snacka om att det här är en gammal stormakt. Just så här efter första dagen slås jag av hur stort allt är. Stoooooooooort.
Vi är här en snabbis eftersom jag vill se Gustav Klimt. Känns som att det är svårt att hoppa över honom om man ska få en överblick över den österrikiska design- och konstscenen. Jag vet inte om man kan bli “starstruck” av tavlor. Alltså bli lite knäsvag över att se kända tavlor som man sett sen man varit liten… Jag blev det i New York på Moma – och här. Här hänger alla stora, kända verk i typ hela världen. Typ…
Och under det här året har man byggt en “bro” närmast taket så att man kan få se Klimts fresker. Vår eminenta guide tyckte för övrigt att den här bilden var väldigt osexuell. Hans ord – inte mina…
Kvällen avslutades med sen middag på Glacis Beisl.
Min första wienerschnitzel i Wien. Fast det är ju inte en wienerschnitzel egentligen utan en kalvschnitzel men i Wien…