Tel Aviv har 4 200 bauhaus-hus, och den här arkitekturen är faktiskt listad hos UNESCO. Bauhaus kom ju till på 20- och 30-talen och när nazisterna kom till makten i Tyskland 1933 så flyttade alla (nästan) arkitekter till Tel Aviv och fortsatte sina karriärer där. Därför finns det så många bauhaus-hus i stan.
Och det är superfint med alla hus. Jag hade egentligen velat ägna en hel dag åt att bara titta på hus, men det hanns liksom inte med.
En viktig destination för den här resan är ganska nya designmuseet i Holon. Egentligen är Holon en egen stad, men i takt med att regionen växer så är det närmast en förort till Tel Aviv. Det vackra röda huset är ritat av Ron Arad. Allt invigdes 2010 och har på kort tid fått väldigt bra rykte. Jag har träffar deras intendenter och curators på olika designveckor.
Huset är gigantiskt utanpå, och lagom stort inuti. Det beror på att de här vackra svängarna tar ju plats och gör att huset ser större ut.
Museet visar just nu en utställning på två våningar, och om design från östeuropa. Den nedre delen handlar om historia under kommunismen och på väggen kan man läsa om östeuropeiska judars påverkan på den israeliska designscenen. På övre våningen gör man en exposé över samtida östeuropeisk design.
Rubiks kub är ju från Ungern och får därför vara med i den historiska delen.
Övre plan med samtida design.
Maxim Velcovsky
Från Lithauen
Lettland
Oskar Zieta, från Polen
Slovakien
Tjeckien
Ungern
Slovenien
Polen
Ton från Tjeckien, som vi ju fick ställa ut under Stockholm Design Week
Efter designmuseet så tog vår chaufför oss till Jerusalem. 50 minuter med bil. Vår guide berättar saker som att alla träd vi passerar är planterade. Det finns inga vildvuxna träd i Israel.
Vi checkar in på designhotellet Mamilla Hotel som ligger precis vid gamla stan.
Mamilla är också ett ganska flott område med butiker och restauranger. Allt är lugnt. Det är sabbath. Jerusalem är en mycket med religiös stad än Tel Aviv så här får vi knappt åka hiss och absolut inte dricka cappuccino (har med maskiner att göra).
Jaffa Gate. Vi går in i citadellet i gamla stan.
Det är otroligt svårt att veta hur gammalt allt är. Staden har rivits 26 gånger, så vår guide talar snarare om människorna och livet i staden än arkitektur och arkeologi.
Det är februari och sabbath, och det gör att det är ganska lugnt i de judiska kvarteren. Jag har för mig att ungefär 40 000 personer bor i gamla stan. Resten bor i stora Jerusalem, dvs totalt 800 000 personer.
Lugnt…
I de arabiska kvarteren finns polisen och militären, men de är inte hotfulla på nåt sätt. Snarare kan man se de som turistpoliser. de poserar glatt med tjocka tyskar.
Och det är i de arabiska kvarteren man äter den äter den bästa hommousen.
Här och var ser man utmärkningar från Jesus vandring med korset. Alla nummer betyder olika saker. Jesus föll t.ex. tre gånger på via Dolorosa.
Nej, man får inte leka… Gigantiska träkors för de religiösa grupper som gör egna processioner.
Vid Golgata, kullen där Jesus till slut korsfästes, har man byggt en märklig byggnad. Alla kyrkor har liksom pusslats ihop här. Tysk protestantisk och etiopisk kyrka delar väggar.
En symbolisk trappa upp till platsen där korsfästningen skedde.
Och själva platsen där korset stod. Hela kyrkan är kaotisk med folk. Alla trängs och ska kyssa olika delar…
Två våningar ner, bortom allt myller, visar vår guide ett litet rum med inglasade väggar. Inga turister är här. Och här finns rester av det riktiga Golgata kvar.
Och stenen där man tvättade kroppen på den döde Jesus. Graven där Jesus placerades är borta. Helt bortspräng.
Och en munk med en blåslampa… Han gör rent alla ljusstakar.