Vi lämnade kuststäderna och tog oss tvärsöver landet. Vi har gått från stor stad till mindre och mindre. Vi slutade i agrara Evora med starka medeltida arv. Staden ligger max en timme från den spanska gränsen. Här vi fick testa på eco-turism i hög nivå och lärde oss smaka skillnad på närodlad olivolja och biodynamiskt odlad olivolja. Den närodlade var godast…
Eko-turism. Vi bodde på ett femstjärnigt ombyggt kloster som lyckades kombinera hög standard med ekologiskt val. Som de trendiga mountain-bikarna som tog oss in till stan.
Convento do Espinheiro. Här gick munkarna tysta för hundratals år sen – och nu tar trendputtarna över… Men jag måste säga – jag gillade verkligen den miljövänliga aspekten på anläggningen. Lyx och eko.
Redan de gamla grekerna… Ett Diana-tempel mitt i staden har överlevt tusentals år. Tydligen iberiska halvöns bäst bevarade.
Men på tal om “hållbar utveckling”. Utanför staden finns också iberiska halvöns största samling monoliter. 7000 årig design som fortfarande håller. Vem vill inte ha en bautasten i trädgården?
Men visst finns det ungdomliga krafter i Evora också. Den här fina graffittin hittade jag på stora utkiksplatsen där turister pussades i solnedgången. En liten påminnelse om hur annan kärlek kan se ut. Fint.