Jag är i Finland igen. Man skulle kunna tro att jag är här på grund av att jag gjorde den där utställningen om finsk design i höstas, men så är det inte. Jag får komma ändå. Nu är det full fokus på Österbotten och den svensktalande delen av Finland. Och så här i slutet på min första dag i Finlandssvenska bygden så är det faktiskt nåt helt nytt från vad jag sett tidigare. Vi får se om jag lyckas förmedla mina tankar…
Morgonflyg med affärsresenärer. Flyg till Helsingfors kl 06.55.
Packningen. En snygg, men morgontrött liten väska. Ett ombyte räcker…
Byta plan i Helsingfors, försöka hinna jobba lite.
Fortfarande lite trött, men vi är med…
Paus utanför planet. Du behöver inte vara orolig lilla väska, du ska få sitta med i planet.
Framme i Vasa.
En lite orättvis bild. Vasa är en fin stad. Förmodligen Finlands femte största. Jag fick en massa rolig information av Maria som tog hand om mig. I Vasa har ungefär 60-70 % av alla finlandssvenska som modersmål. Och man talar en helt fantastisk dialekt. Lugn, melodisk och helt utan mumin-troll som man kan höra i Helsingforsområdet. Fint. Så är även ett av husen på torget. Huset med gröna taket till vänster är Vasas första höghus – och det första med armeringsjärn. Häpp!
Samma hus, dvs Hartman-huset.
Hartman drev tydligen en järnhandel motsvarande K-Rauta.
Maria känner alla i stan och vi fick smita in och titta.
Jag har gjort en diskret lite pil i bilden. Hela stan är full med vasaättens vasa-kärvar. Allt från brunnslock till dekorationer på fasaden. Coolt.
Vasas stadshus.
Vi sprang in på Loftet som är Vasas designcentrum.
Knitta – attack.
Papperslampor.
Tonfisk design
Finska älgar.
Fint grytunderlägg.
Färden gick vidare norrut från Vasa. Vi tog bilen och åkte mot Jakobstad, men stannade i Nykarleby eller närmre bestämt i Juthbacka. Här i Österbotten är kultur generellt otroligt närvarande. Det är som att de svensktalande finnarna tvångsmässigt slänger sig in i kulturen för att behålla sin särart från vad man benämner som “de andra finnarna”. Och det här är välbärgade området. Här finns massor av industri kvar. Bland annat Europas största pälsindustri. Och då la sig väskan på sidan och somnade…Och nog finns det flört med “det svenska” som det här blå-gula rummet.
På en herrgård här fick jag hålla ett trendföredrag. Massor av kreativa företag som kom och lyssnade.
Till slut fick jag skjuts till Jakobstad för att checka in på hotellet. Jag och väskan är lite trötta. Nu blir det “broilerpasta” eller “fransk potatis” som man säger här…