Äntligen examenstider. Jag gillar verkligen att gå på examensutställningarna. Det är här det förhoppningsvis sjuder av kreativitet och icke-kommersiella spännande tankar. Vi börjar den här säsongen med Konstfack.
Ut i förorten…
Inte så svårt att hitta in – men varför är skyltningen så dålig inomhus? Hur ska man enkelt få en överblick vem som är kandidat (tre år) eller magister (fem år), eller de olika ämnena.
Trots förvirring så var årets upplaga bra. Många kreativa tankar, och jag grät faktiskt en skvätt. Det är inte varje gång man gör det på en designutställning. Den avdelningen som får “Vita havet”, eller vad det heter, den avdelningen vinner alltid. Det är nästan “first impression lasts”. Jag kommer ihåg förra året hur jag blev helt förälskad i glas och keramik som hade samma plats förra året, och året innan var det väl möbelformgivning? Men i år tog det textila upp en stor del och det gick jag igång på. Massor av fina tekniker, mönsterbildningar och nya tankar. Well done.
Hanna Frostell hade gjort kläder med “parasiter” eller hur man ska förklara det. Fint. Den här tekniken med att blanda in trädetaljer i textil är inte helt ny, men spännande. Fulo gjorde en pall med lite samma tanka i februari tidigare i år, men jag tror inte jag sett det i modesammanhand tidigare. Lite rustningskänsla.
Saori Ichikawa har gjort en kollektion med mattor som ska vara “patinerade”. Hmmm… de här patinerade mattorna som vi sett internationellt funkar väldigt sällan. Skarvarna brukar inte bli så bra…
Det här var ett fint arbete. Vävt, tekniskt avancerat och estetiskt spännande. Av Matilda Olsson.
Ett lite fint projekt med interaktivitet och ljudabsorbenter. Kan inte se att det blir en kanonstor succé, men lite spännande. Av kandidaten Sara Reinholz tillsammans med Abstracta.
Mer textilt. En blanding av street och Josef Frank. Fint. Av Per Fredrik Elfving. Gillar det uppdaterade.
Det är förmodligen bara jag i hela designsverige, men shit vad jag gillade de här mönstrena. Det är mönster bilder med svenskhet av en formstudent med ett icke-svenskt klingande namn. Sepidar Hosseini. Projektet heter “Men ni iranier är ju bra på mönster”. Gillar det skitmycket.
Kolla blå- och vitsipporna.
Jag har faktiskt varit och jobbat med en designstudent. Karin Wallenbeck har gjort den här pallen och lampan. Hon har sen bjudit in tre personer att titta på nio (!) olika produktfotograferingar. Och sen har man fått välja sin favorit. Vilken skulle du välja?!
Hmmm… en del bilder blev svåra att fota. Lika mycket Steffe i bilden som något annat…
Jag hade förmodligen valt de två första bilderna. Kanske allra helst bild nummer två. Den är tillräckligt “inspirerande” och kreativ – men framför allt så redovisar den hela objektet. Ibland försvinner liksom själva den designade produkten, eller så är det för lite inspiration. Tvåan är helt klart en favorit. Om jag kommer ihåg rätt så är det en fotograf som är van att få saker att se lyxiga ut i bild, typ auktionskataloger…
Karin, med bilderna ovanför, hon arbetar i en designgrupp som består av två killar till. Som också de går ut i år. Här John Astbury.
John har tittat på gamla pallar men adderat lite nytt. Som här en glasbubbla i skarven mellan två pinnar.
Den tredje personen i designgruppen som jag nämner (de heter What’swhat), heter Bengt. Håll alltså koll på Karin, John och Bengt.
Jag gillade Bengt Brummer och hans examensarbete. Finporslin som inbjuder till interaktivitet.
Delar för efterrätter…
Spana in macaroonerna.
Ett annat projekt jag gillade var från Tove Thambert. Det handlade om objekt som nödvändigtvis inte var det de utgav sig för att vara. Här ljusstakar som också är hantlar.
Framförallt så var det manliga objekt som var något annat. Ett fick ur som bara var vacker, eller något som ser ut som en penna i en bröstficka men som egentligen var tofs-aktigt.
Eller det här stenbeprydda armbandet som nästan ser ut som en macho-klocka.
På möbelsidan fanns det en hel del intressanta tankar också. Här styltiga möbler från David Andrén.
Inte så praktiskt, men estetiskt intressant.
Fler intressanta estetiska utmaningar.
Ett mer kommersiellt projekt är det här skåpet av Peter Svensson. Fint.
Många kommer gå igång på den här råa träiga möbeln.
Jonas gjorde ett av förra årets finaste möler (eller var det förr-förra?), Vesper. Här har han gjort en mer futuristisk och Star Trek-liknande möbel.
Johanna Landin hade gjort det här bordet. Fint med de olika delarna, lite som det vi ser på skåp-fronten internationellt. Först var jag lite tveksam till att formgivaren valt filt som det gråa materialet, jag hade kanske tänkt att det skulle vara granit eller nåt, men det var fint. Fint med de olika kontrasterna och mjukheten i material.
Evelina Johansson hade gjort en otroligt spännande installation. Nytt. Hopp-slott för vuxna?
Saran Yen Panya
Det fanns en hel del projekt på glas och porslin som jag gillade. Jag gick igång på det här projektet av Sara Nermansdotter som samarbetat med en kyrka. Hon har tagit fram objekt och möbler som kan uppdatera upplevelsen i kyrkan. Spännande.
Fåtöljens fötter i glas…
Simon Klenell är en kille som redan är klar. Hans saker visas på gallerier och ute på den internationella arenan. Bra kille. Och fint. Lite märkligt att lansera slipat glas samma dag som Orrefors offentliggör att det inte finns någon marknad för slipat glas…
Ett engagerande och lite läskigt verk kom från Hanne Mago Wiklund som gjorde den här häst-tjej-installationen. Man bara kände kraven mellan tjejer på att var “rätt” och duktiga. Lite tvångsmässigt…
Absolut mest rörande projektet var detta med “Bäddboken” av Stina Wessman. Stina har tagit fram en mjuk bok som ska kunna ligga i en sjuksäng. Det är för att underlätta kommunikationen mellan generationer, t.ex. mor- och farföräldrar. Alltså gamla människor som är i livets slutskede. Och då är boken till för att en fyra- eller femåring ska kunna prata och få minnen av sin äldre anhörige. “Säg tre saker som glittrar”, “När förlorade du din första tand?”… Så otroligt berörande så jag börjde faktiskt gråta lite. Töntigt, men jag blev otroligt rörd.
Vaser (?) av Jaeuk Jung.
