Dag två i London börjar hos Tom Dixon och hans Portland Dock. Platsen är fantastisk och ett “måste” för designjunkies. Här finns bra utställningar, shopping och mat.
Fin restaurang.
Platsen är en gammal avdumpningsplats för båtar, och sen en musikstudio. Spice Girls spelade in sina hits här.
Huset är fullt av små workshops och utställningar – och en gigantisk butik med Tom Dixons favoriter.
Jag var så häääääääääär nära att köpa den här. Unga formgivaren Simon Hasan har gjort sig ett namn i London där han gör produkter av behandlat läder. Här har han använt läder till en vas. Det är en medeltida tradition och visst känns den rustik, fin och designad. Men 750 kronor för en lädervas? Well… Jag shoppade loss på annat, men det är ju presenter hem så det kan jag ju inte avslöja här.
Massor av utställningar. Här en “snöglob” men med oljesmuts.
En tjej som hade gjort pennor av skräp. Ekologiskt men ganska fult. Igen…
Glasvaser som visar på oljekonsumption. Lite politiskt.
Efter Dixon tog vi en taxi ner på stan och jag splittade från Christina och Moa för att hetsa genom de centrala delarna av London. Jag stannar gärna på Selfridges. Självklart är det bra shopping, men de brukar också ha roliga designinstallationer i bottenvåningen.
Nu hade man ett koncept man kallade “Museum of Everything”. En kombination av grafisk form och produktformgivning.
Till höger ser vi designgalleristen Libby Sellers, en av Londons största curators. Under designveckan öppnade hon sitt första permanenta galleri. Fint.
Utställningen var italiensk-holländska designduon Formfantasmas examensarbete. De har tittat på den illegala invandringen från Nordafrika. De keramiska verken har nordafrikanska traditioner och objekten är prydda med namn och siffror på personer som dött eller försvunnit i den här migrationen. Mattorna visar arkitektur som de europeiska nationerna tänka ska fungera i deras kolonisering. Ganska liten utställning. Ibland får man för sig att alla designutställningar ska vara så himla stora, men det är ju faktiskt få som är det. Utställningen var fin, men nu när jag sitter och tänker tillbaka på London Design Festival så var det här typiskt för vad som händer på designscenen här. Allt blir fysiskt mindre och mer konstinriktat. Den här designutställningen är helt klart med konst än design. Visst jag fattar det här med hantverket och dess traditioner, men hela det här projektet känns mycket, mycket mer som konst.
I övrigt så pratade vi så klart en hel del. Jag undrade hur det går att driva designgalleri i London, och Libby har det kämpigt som alla andra. Men hon är ju Londons fjärde galleri, och så nämnde hon Rabih Hage och Gallery Fumi. Men hon räknar inte Aram som ett galleri utan mer som en utställningsplats, och Mint är mer av en butik.
Libby liksom nästan alla jag pratade med tyckte att designveckan 2011 kändes bättre än förra året. Jag håller kanske inte med (Sur-Stefan…) eftersom de storslagna utställningarna saknas. Inga egentliga nya lanseringar. Förra året lanserades t.ex. Sé med Jaime Hayon. Dessutom går hela 2011 års designvecka från möbler och större produkter till mindra föremål som Libbys utställning. Små saker.
Efter intellektuellt allvar hos Libby Sellers så tog jag mig till något lite mer lättsmält. Sebastian Bergne hade gjort ett växthus av Lego. Asroligt.
En svensk favorit är Faye Toogood (ja, hon heter så i efternamn). Faye är stylist som gått över till att göra produkter. Det märks att hon har en “känsligare” eller känslosammare relation till sakerna. Hennes produkter blir liksom mer poetiska än funktionella och praktiska. Jag kommer ihåg från förra året när hon gjorde en fantastisk installation och bland annat hade doftljus som doftade skogssvamp. I år har hon gjort en kollektion som ser ut att ha ett förhållande till natten och det som sker i “vargatimmen”.
Hann med en sväng förbi Alessi också.
Catch-up med Hanna Nova och Daniel. Vad har varit bra? Tycker vi samma sak? Verkligen inte. Och tur är väl det.
Taxi genom natten tidig kväll. Det är Buckingham Palace i skymningen när jag åker mot östra London för att besöka Tramshed.
Tramshed har blivit som en liten mässa på stan. Här ställer oberoende formgivare ut bredvid rena producenter. Högt och lågt. Och generellt väldigt bra.
På Tramshed pratade många om Benjamin Hupperts produkter. Jag skrev i inlägget från 100% design att det nya materialet som kommer är terrakotta – men glöm inte sten. Det kommer massor av stenvariationer.
Mer sten av Huppert.
Ny stol av Huppert. Någon kallade den “nya Wegner-stolen”, men jag vet inte… Känner mig inte övertygad över de grova detaljerna.
Metallarbeten av Miranda Watkins. “Lagom”, men trevlig designer.
Danska Sören Rose gjorde ett fint skåp för Muuto och här på Tramshed hade han en stor monter.
Outline-trenden??
Och Mitab hade monter.
Liksom Massproductions med Chris Martin
Studio Ilse fortsätter med sin avskalade skandinaviska stil. Hon måste däremot se upp så att hon inte blir för lik Norrgavel.
Norrgavel eller Studio Ilse? I det här fallet så är det Ilse Crawfords design.
Fina terrakottalampor av ung brittisk designer.
Vänner från förr. Turkiska Autoban.
Ser ut som att jag fått en gloria… Så passande…
Efter Tramshed mötte jag upp Moa och Christina igen. Drinkar och nattliv i Soho.
Efterfest. Alla tre sitter i bakvagnen på en stackars cykeltaxi, men vad ska man göra när man inte orkar gå…?
Living on the edge. Livsfarligt, men ganska roligt för sju pund.