Jag är på Nationalmuseum tillsammans med Peter för att se Nationalmuseums stora utställning Passioner. Man har faktiskt lyckats bra de senaste åren med stora utställningar. Allt från lust till rysk konst har gjort avtryck. Jag tycker man har ett bra tempo.
Fem sekler går man igenom, med massor av starka känslor.
Kanske har man fokuserat på en viss sorts känslor. Alltså det skandinaviska vemodet…?
Otroligt fint, men liksom lite sorgset… Inte så passionerat. Här Aleksei Gallen Kalela
Även den samtida konsten kändes sorgsen.
Fint foto av Charlie White.
Sorgset, läskigt och fascinerande. På museet har man fått tag på gipsavgjutningar som donerats till tidig version av Konstfack. Det är halshuggna brottsoffer… Kvinnor…
Fin scenografi, som alltid. Spegelväggar så att man kanske kan jämföra sin egen passion med bilder på väggarna. Och här kom Joachim Grundin som jag gör mitt hotellprojekt med.
Nya chefen på Nationalmuseum Berndt Arell invigde tillsammans med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Ur kulturministerns mun blev jag förvånad över att höra att hon ville göra Nationalmuseum till ett miljövänligt museum – och att man hoppas att videokonst ska locka en ung publik till museet.