Discobollar i Tantolunden. Ja, nu är det samling för alla HBT:are. Jag besöker Pride varje år. Alltid med skräckblandad förtjusning. Jag älskar mångfalden. Älskar att alla sorters människor är här. Men det är alltid som om det blir en fadd eftersmak. Eller som en påse smågodis. Lite för lite fibrer. Vet inte. Det är så klart också otroligt svårt med alla känslor kring sig själv. Är jag en del av den här gruppen? Måste jag älska ALLA? Men jag är glad för att Pride finns. Och det är viktigt för mig att gå dit och visa det.
Pride kan vara ganska avkopplat. Allt behöver inte vara disco och halvnakna människor. Ett glas rosé i solen är helt okej.
Jag jobbar ju med tidningen QX och har min sida där, och har gjort det nu i fem, sex år. Kul.
Min chefredaktör Anders Öhman och Thomas.
Och Pride är fullt med regnbågsgrejer. Och allt kanske inte är nödvändigt… Måste man ha en regnbågskeps?
Fint halsband. Såg det när jag var ute och reste i Frankfurt. Det är svenska Pryldesign som säljer den.
Regnbågsmustasch?
Regnbågsperuk?
Och så fick jag hänga med Viktor. Han volontärjobbar här. Just nu försöker vi tävla i vem som har högst hår… Viktor vann med en hårsmån. Eller är det en Jedward-kopia?
Det finns så klart en VIP-avdelning och där hängde jag lite med Viktor och Andreas. Killarna ska inte bara dricka skumpa utan har faktiskt startat designstudion Straight Design. Väldigt passande på en homofestival.
Bilden är lånad av Camilla Näslund som jag också hann träffa. Sjukt driven kvinna som bland annat står bakom stiftelsen Annorlundabra.