Jag är på Röhsska museet för att titta på deras nya utställning Ond Design. Spännande och otroligt svårt ämne. Jag fick en rundvandring med Clara Åhlvik som är projektledare eller curator på utställningen och fick en bra inblick. Syftet till utställningen är att man vitt och brett talar om “god” design. Vad är det? Kanske kan man resonera sig fram till den designen som är bra. Men om det finns god design – finns motsatsen, dvs ond design? Utställningen är bjuder in till diskussion snarare än dikterar svar. Clara berättar att man har definierat begreppet “ond”. De har inte tittat på “ond” som i design som gör folk fysiskt illa. T.ex. SLs tunnelbanespärrar i Stockholm. Utan man har mer tittat på begreppet som att man omedvetet gör avkall på moral på vägen. Man har ett gott mål, och på vägen kompromissar man. Acne är inte onda som gör jeans även om vi vet att majoriteten av jeans är dåligt producerade. Inte heller är butiken ond som säljer jeansen. Och inte heller konsumenten som köper jeansen. Och det är ju det här som bjuder upp till diskussion. Vem är ond? Designern? Konsumenten? Staten? Och det finns så klart inga färdiga svar.
Utställningen består av tre huvuddelar där rum ett (bilden) diskuterar borgerligheten. Det är välfärden som lär oss att blunda för ondska. Ädla stenar som brutits ur gruvor i Afrika under hemska förutsättningar. Orientaliska mattor och knutits av barn. Men även behovet att utesluta. Smak är viktigt.
Den andra delen handlar om staten och dess roll under 1900-talet. Här har man designat människors liv med goda föresatser, men på köpet har vi fått nazism mm. Vilken roll ska staten ha?
Tredje rummet handlar om det kommersiella. Vi överkonsumerar och vems fel är det? Vi skickar ut ideal som vi inte kan leva upp till och vems fel är det? En trendkille som jag står och säger att nu är det nya trender som gäller – är jag ond?
Kinapuffar. Kanske ond design? Nationalism, är det ond design?
Middagsbordet som vi pyntar med “rätt” sorts referenser för att visa att vi är av högre stånd.
En del kläder är med. Om John Galliano är en rasist med nazistiska tendenser – är man ond om man bär hans kläder? Chanel har också ett fläckigt förflutet – får man ha hennes grejer? Var går gränsen?
Staten och dess roll med design. Det finns mycket att tycka till om. Är tvångströjan ond design? Koncentrationslägrens uniformer?
Under 1900-talet kom funkisen och Svenska Slöjdföreningen som representant från staten talade om hur vi skulle designa våra hem. Den svenska smaken som norm. Bra på många sätt, men var händer med de som inte vill ha ljust och fräscht?
Den kanske mest onda designen på utställningen. Minor. Men var är alla krigsmaterial från Sverige? Var är JAS? Var är Bofors? I utställningen finns också Andy Warhols bilder på elektriska stolen. Är den ond? Den togs ju fram som ett humanare alternativ till annan avrättning.
I tredje delen finns en del som handlar om konsumtion och framför allt utrymme för interaktivitet.
Vi överkonsumerar. Det vet vi. Men vems är ansvaret? Vem är ond?
Åsa Jungnelius design är den ond? Får i alla fall symbolisera hur vi drivs av olika ideal där vi inte duger.
Många installationer handlade om produktion. Jeans är dåligt. Alla tekniska apparater som mobiltelefon och dator är dåligt. Och dunjackor.
En HDK-student hade gjort en installation där hon låtit personer titta i sin handväska för att välja ut ett objekt som får representera det mest onda.
Projektledare/curator Clara Åhlvik.
Nåt slags omdöme då? Jag gillade att man äntligen får en utställning som ger mig lite att tänka på. Utställningen ställer massa frågor. Jag saknar en definition och avgränsning i utställningen. Clara och jag pratade om det så jag vet att de har tydliga avgränsningar men jag hade inte vetat det om jag inte fått en egen rundvandring.
Urvalet av objekt känns lite snålt. Det känns som att man bara gått igenom de egna arkiven. Det är nog så viktigt att diskutera en samlande myndighets roll. Om Röhsska har ett uppdrag att samla “god” design så bör man kanske även ha ond design.Fler objekt. Fler installationer. Jag saknar diskussion om sex och sexualitet, Sveriges vapentillverkning och ett resonemang om tjänstedesign. Är inte Facebook ont eftersom vi lägger så sjukt mycket tid på det?
Jag hade velat höra tydligare röster. Utställningen fungerar som bäst när det antingen är självklarheter som minorna eller som med HDK-studenten där hennes bänner fick titta i sina egna handväskor efter ond design.
Att tala om konsumtion och konsumentens ansvar är så otroligt brett. Jag gillade exemplet med dun eftersom det ledde till en debatt, men varför ska vi prata om jeansen igen?
Overall en bra utställning som ger mycket tankar – men är den tillräckligt ond? Och vad händer med alla frågor? Vem svarar på dem?