Torsdag morgon och mer design i Helsingfors. Dagen börjar med ett besök i Marimekkos fabrik som ligger lite utanför city.
Allt är extremt hemligt på Marimekko. Man får bara fota en sorts tryckpress, vilket är lite tråkigt. Jag vill ju veta mer än bara få se en maskin… Men här produceras ungefär 1,2 miljoner meter tyg varje år. Här förra årets stora succé som fick pris som “Årets textil” i japanska Elle Deco.
Lite prover från fabriken.
Alla löpmeter färgas och tvättas innan det åker ut i butik.
Man har drygt 5000 mönster och det mest framgångsrika är så klart Unikko av Maija Isola som nästa år fyller 50 år. Här nästa års färgkonstellation – rosa och rött.
Jag gillar konstigt 80-tal. Det här mönstret kom 1985… Vet inte om jag vill ha det hemma, men det är befriande annorlunda.
De har en gigantisk outlet så klart här också.
Marimekko har gjort flera samarbeten som t.ex. med Converse och H&M. Snart kommer man göra en kollektion med Banana Republic. Men min favorit är det här sauna-paketet med australiska Aesop.
Massor av japanska fans. (hon håller en Mumin i handen…)
Min pressgrupp återvände till Habitare, men jag kände att en dag på mässan fick räcka. Istället besökte jag bland annat Designmuseet.
Precis som svenska Röhsska så ligger det i nåt slags gammalt palats. Varför ha designsamlingar på gamla ställen?? Anyway, vi lämnar den frågan till en annan gång…
Precis som Röhsska så radar man upp sin konsthantverkshistoria. Massor av “korrekt” design.
Varför är det så att man aldrig får sitta eller ta i produkter på ett designmuseum? Det är ju som att gå på ett parfymmuseum och inte få dofta på nåt.
Till och med IKEA får vara med. Väldigt korrekt historia…
Det är lite synd att en samling så här, blir så väldigt tillrättalagd. När jag besökte t.ex. designmuseet i Frankfurt så har man samlat på gosedjur och telefonkort. Det kanske inte är så “bra” design, men det är ju en del av vår historia. Borde det inte finnas mer telefoni på museet här i Finland? Vad händer med alla mobilskal?? Museet är bra. Korrekt. En stabil trea. Väldigt få överraskningar…
Men så gick jag upp en våning och hamnade på något otroligt spännande. Designmuseet har gått igenom sina samlingar och rannsakat sig själva. Egentligen samma resonemang som Röhsska gjorde med Ond Design. Varför platsar viss design? Vad sparar man? Vad utelämnar man? Jag kom flera gånger tillbaka i tankegångarna till Ond Design. Jag älskade diskussionen som Ond Design ville lyfta, men saknade text i den svenska utställningen. Och massor av text får jag här i Finland. Och ska jag säga något drastiskt så tycker jag att den här utställningen som man kallar Andra Historier (http://www.designmuseum.fi/sv/) är BÄTTRE än Ond Design. Jobbigt att skriva, men så är det. Utställningen stänger 22 september… Jag är glad att jag hann se den.
Man resonerar kring misslyckande. Är misslyckande dåligt? Aaltos pall på tre ben är egentligen ett misslyckande eftersom den är instabil, men den säljer…
Vuokko Nurmesniemi till vänster och Annika Rimala till höger. Var går gränsen för kopiering och inspiration?
Swedish Grace till vänster och Kaj Francks servis Harmoni till höger. Kopiering?
Ett klassiskt Iittala-glas av Sara Hopea och en nytolkning av Aleksi Perälä. Kopiering? Inspiration?
Slumpen som faktor i designen. Funkar det? Fiskars sax, vars färg kom till av en slump. Är slump bra design?
Vi har redan haft massor av diskussioner om exotism och skilldrandet av “den andre”…
Men hur skildrar vi vår egen ursprungsbefolkning? Är det okej??
Överhuvudtaget – varför är ornamentering ansett som fult?
Design och frågan om genus…
Efter Designmuseet så blev det dags för lite mer vanlig spis. Joel Roos från One Nordic och jag käkade på nyöppnade Pastis. Vi pratade om hur ett nystartat finskt företag överlever i den här världen. Spännande.
Och en obligatorisk tur till Designforum.
Man kan tycka vad man vill om utställningarna på Designforum men de samlar en bra bild över samtida finsk design.
Nya grejer av fina Anu Penttinen
Fina burkar med djurhuvuden av Matias Liimatainen
Alltid kul att se nya saker av superduktiga Klaus Haapaniemi
Vi har redan pratat en del om &Bros. Här en av mina favoriter.
Och det numera klassiska bordet av Klaus Aalto. Det är fällbart och man hänger det på väggen när man inte vill ha det som bord längre.
Jag blev väldigt förvånad över att hitta de här fina urnorna av Pia Wüstenberg, och jag kände mig tvungen att fråga – är verkligen Pia finsk? Det visar sig att hennes mamma är finska…
Min tur på stan fortsätter. I ett par år har Johan och Aamu från Company drivit en kiosk nära Kiasma.
Man har inspirerats av den ryska hantverkstraditionen. Här har man bla gjort en “drinkvagn” med en björn som lyfter på tassen varje gång man tar en klunk.
Näver-väskor
“rattles” eller skallror
En superkonstig “babuschka” där man får blommor istället för tanter.
En liten babuschka-gubbe…
Kvällen ägnades åt Artek och deras 2nd Cycle. Allt började som ett projekt för några år sen och idag är det en helt egen butik i Helsingfors som säljer Artek och andra modernistiska möbler.
Förutom att prata om nyheten om Vitra och Artek så kunde vi konstatera att man ska ta upp Yrjö Kukkapuros fåtölj i produktion.
2nd Cycle. Artek-möbler som samlats in för ett andra liv.
Älskar uppfinningsrikedomen i vissa av möblerna.
Ville Kokkonen är designchef på Artek. Moi, moi.
Och med det säger vi “kiitos” till Finland för den här gången.