Söndag. Nu har det gått några dagar sen jag kom hem från Milano och det är dags för alla summeringar. Idag gör jag en lista med mina tio favoriter, och imorgon resonerar jag kring trenderna. Egentligen är mina tio val utan inbördes ordning, så se det som någon slags rikning utan att vara för dogmatiskt i ordningen…
1. Rossana Orlandi på Bagatti Valsecchi
På ett gammal museum, mitt i stan, hade Rossana gjort en installation över hela museet med sina favoriter. Det är minst tredje gången som museet gör det här. För kanske tre år sen såg jag en installation av Luca Nichetto med Venini på samma tema. Krock mellan det gamla och det nya. Gammal form och ny design. Fantastiskt och väl utvalt.
2. DePadova
Italienska DePadova visade tre nyheter varav två var av svenska formgivare. En soffa av Monica Förster och en utomhusstol av Anna von Schewen. Snyggt, snyggt, snyggt.
3. Mässan
Bilden på Hanna, Karin och Maria får symbolisera hela mässupplevelsen. Det är svårt att lyfta ut någon direkt favorit. Kanske DB Barcelona som gjort Salvador Dali-möbler? Nej, eller Driade som gjorde galna skåp? Eller Casamania som gått bananas med färg och mönster? Oavsett vilket företag eller utställare så handlade mässan om nytänkande, ny form, ny kommunikation. Det var påtagligt att tillbakablickandet nu är över. Till och med Artek tar in ny form av Konstantin Grcic. Och det kändes påtagligt “gammalt” när Edra gör stora fotoväggar som visar hur hantverket gått till väga. Vi fattar det nu efter ett par år med fokus på redovisning av sånt. Så företagen experimenterar och vågar göra nytt. Jag blev otroligt glad. Jag träffade Andreas Engesvik som sa “Du brukar vara så arg efter mässan – vad är fel?”. Och så är det. Jag är faktiskt superglad över mässan.
Den stora besvikelsen ligger däremot just nu hos de unga formgivarna. Om det är storföretagen som vågar – så vågar inte de unga. Alla gör samma trästolar som förra året. Snark.
4. Swedish Pressence
Åh vad jag är stolt och glad. Sååååååå bra. Samlingsprojektet i byggnaden La Pelota gick under det lite konstiga namnet Swedish Pressence och innehöll egentligen tre delar – 50% Kinnarps med Luca Nichetto, 20% unga svenska formgivare (alltså om man nu räknar Matti Klenell som ung) och 30% företag som t.ex. Fogia.
Alltså hela projektet var så väl genomfört. Så klart enkelt att tala om de unga formgivarna som arbetade under namnet Scale of Things. Snyggt sammanhållet med det röda temat och ändå utrymme för att visa på olikheter. Matti Klenell, Jens Fager, Folkform, Färg/Blanch, Jonas Wagell, Lucas Dahlen… Har jag glömt nån?? Bra, svenskt, självklart – och snyggt presenterat.
Kinnarpsprojektet hade en svårare utmaning men man hade löst det så jäkla snyggt. Luca Nichetto hade fångat en bra färgskala och gjort flyttbara väggar. Detta för att man skulle kunna se möblerna utifrån olika förutsättningar. Öppet landskap, slutet rum, halvöppet rum… Så genialt. Så bra. Och inte fokus på nyhetsjakt utan projektet gav oss nya perspektiv på hur möblerna kan uppfattas. Fantastiskt. Jag blev skitglad.
Jag har sällan känt mig så stolt som svensk. Verkligen.
Och den andra utställningen är inte med på listan… Nope. Det är den inte. Verkligen.
5. Bertjan Pot
Det som var påtagligt under designveckan var att samma tre namn förekom nästan hela tiden. Jasper Morrison, Hella Jongerius och Konstantin Grcic. Kanske även bröderna Bouroullec. Därför är det spännande att titta på andra aktörer. Bertjan Pot är en sån. Han gjorde fantastisk belysning för Moooi och fina sittmöbler för Arco. Hans afrikainspirerade masker för Moustache hör också hit, men de lanserades ju i höstas. Mer Bertjan Pot tack.
6. Martino Gamper
Martino Gamper var också lite överallt. Född i Italien, utbildad i Wien och boendes i London. Han slog igenom när han på designmuseet i London gjorde hundra stolar på hundra dagar. Gamper får på något sätt förkroppsliga det här med nytänkandet, dvs när design blir kommunikation. De färgglada stoppade möblerna ser ju helt galna ut och de presenterades hos Moroso i Brera. 80-tal? Fult? Kanske. Men det talar med mig. Gamper var också involverad i ett projekt på varuhuset La Rinascente. Varuhuset bytte namn till Serpentine Gallery och utanför på gatan byggde han upp som små arbetsstationer där hantverkare lagade och fixade gamla och trasiga saker. Vem behöver ett varuhus då? Kanske ska vi hellre laga sakerna? Detta på en designvecka när tusentals nya produkter lanseras. Alla dessa nya saker – vem vill ha dem? Otroligt provokativt och intressant. Gamper hade sina fingrar med i flera projekt under designveckan.
7. Morten & Jonas
Jag har precis sagt att de unga formgivarna inte levererar och så är det delvis. Men några som imponerar på mig år efter år är norska Morten & Jonas. De har fått nån lampa i produktion men kan inte någon se till att deras grejer kommer ut??
8. Moustache
Hos Rossana Orlandi ställde franska Moustasche ut för första gången. De har varit med några år och har sen i höstas verkligen fått fart på sin produktportfölj (med bland annat Bertjan Pot). Och en superfin ny kollektion. Överst en pall av hypade designduon Studio Formafantasma, och om jag inte missminner mig så är detta deras första kommersiella produkt. Det är alltså en pass om ett överdrag av laxskinn. Konstigt och kreativ. Men helt knockad blev jag av lampan och vasen med skidglasögonsglas (konstigt ord) av Jean-Baptiste Fastrez. Och för mig är det här intressant. Ett annorlunda uttryck, nya material… Skitspännande helt enkelt.
9. Kinesiska företaget
Från HongKong kom företaget Oo Object. De hade en galet hållbar produktserie, och otroligt science fiction. Egentligen är jag lite skeptisk. Vill läsa mer och testa men de har en hel produktportfölj som är helt hållbar. Badrumsprodukter som är till större delen gjorda av apelsinskal eller äggskal. På mittersta bilden ser vi textilier gjorda av mjölk. Och överst en helt galen grej… Om du vill göra dig av med kaffemuggen med panda så lägg den i drag så försvinner den efter några månader. Jag vet inte… Märkligt och galet intressant.
10. Lissoni i Botaniska trädgården (och även Dossofiorito)
Det var ett år med massor av stylade gröna växter. Flera montrar på mässan hade grönt och vanligast var nog en japansk lönn. Men få hade lagt på någon innovationsgrad. Det trodde jag vi skulle sett mer av. Så. Bästa gröna upplevelsen blev Lissoni och Living Divani som tagit över botansika trädgården i Milano med härliga möten mellan grönska och designade möbler. Mest innovativ med grönska får vi nog räkna Dossofiorito. Ställde ut på Satelliten på mässan och fanns även hos Rossana Orlandi. Poetiskt, skulpturalt och vackert med grönt.