Jag har varit på årets bästa designutställning. Enkelt. Röhsska museet har delat ut Torsten och Wanja Söderbergs pris till en nordisk designer och i priset ingår att få ställa ut på museet. I år vann Ann-Sofie Back som är en svensk modeskapare. Hennes designutställning med fokus på henne och hennes kreativitet gör något banbrytande. Istället för att fokusera och nörda ner på “processen” så har hon tagit ställning till vad hennes design ska ha för plats i designvärlden. Hon behöver inte bevisa att hon är kompetent genom att visa på hur saker kommit till – utan istället fokuserat på kontext, känslor och sammanhang.
Hela utställningen är byggd kring temat kommers. Ann-Sofie Back gör produkter som behöver förhålla sig till kommers. En framgångsrik modeskapare säljer. Eller? Utställningen är uppbyggd som en outlet/utförsäljning. Hennes saker är nödvändigtvis inte välgjorda utan en del i ett kommersiellt sammanhang. Hon verkar inte helt bekväm i det – och vem vill att ens produkt ska säljas som en “snabbrörlig” produkt?
Röda prislappar, tydlig snabbrörlig kommers är del av utställningen – men priserna är inte låga. Kommunikationen är det. Kritik? Absolut. Hur ska man förhålla sig till en kondom som kostar 50 kronor? Eller toapapper som kostar 199 kronor?
Mitt bland den här diskussionen om samtid, relevant, kommers, retail så finns Ann-Sofies mer högdesignade verk som “priceless”.
Allt ska bort…
Kranvatten med Ann-Sofies märke för 99 kronor.
Estetiken som om det vore “Ullareds”
Och mitt bland alla låga priser finns Ann-Sofies hautecouture.
Vi ser ju absolut den här “utarmningen” av designers varumärken idag. JeanPaul Gaultier? Karl Lagerfeld?
En uppfriskande diskussion om design, varumärke och vad vi vill vara. Ingen annan designer är i närheten av att ha den här diskussionen. Hatten av till Ann-Sofie Back. Årets bästa designutställning.