Igår gjorde jag ett inlägg om designveckan i Milano utifrån ett kritiskt perspektiv. Och ja, jag tycker att veckan verkligen var fritt från nytänkande och samtida reflektioner. Men det innebär inte att allt är skit. Jag har så klart hittat några favoriter och saker jag tycker om. Idag delar jag med mig av mina favoriter från Milano. Helt enkelt den goda rapporten.
På mässan visade Thonet sin nya kollektion. Jag gillar hur man lyckas förvalta arvet och ändå göra något nytt. Böjträ men nytt. Överst speglar av Anki Gneib, en barpall av Martino Gamper, skrivbord av GamFratesi och stol av Front.
Även Cappellini var roligt. Speciellt med Paola Navones Memphismöbler som tydligt flörtade med 80-talet. Jag gillade hur man arbetade med saker som automatiskt skulle kännas “fult” (som 80-talet och massproduktion) och ändå tydligt hade hantverksinslag som de bearbetade benen på skåpen. Och så klart gillar man ju Johan Lindsténs fåtölj med “fulbroderier”.
Salone Satellite som är de unga formgivarnas plats känns som tidigare år väldigt “produktifierat” dvs som om formgivarna mest väntar på att få sina redan skapade saker i produktion, när de kanske snarare skulle visa på sin kreativitet. Anyway, skandinaviska favoriter är fortsatt Morten&Jonas från Bergen (världens snyggaste och enklaste monter), Markus Johansson från Sverige och Maija Puoskari från Finland.
Jag kanske borde klämma in den här stolen också från Moroso. Jag gillar att den är sjukt oväntad med sammet och mässing när väldigt många annars springer efter den träbaserade “skandinaviska” stilen.
Och välkomponerat koncept av David Chipperfield för tyska e15.
Bland utställningarna på stan så fastnade jag för Morosos golv av Patricia Urquiola. Galet häftigt. Och speciellt under en designvecka när väldigt många andra satsar på att visa nya mattor. Coolt att fokusera på själva trägolvet.
Snyggaste kreativa utställningen under Milano var annars Mind Craft från Danmark. Jag tror nog att den kommer hamna på allas topp-tio-lista. Och visst är den fantastiskt enkel och vacker. Spegelglaset kändes superfint. Men frågan är om utställningen är för snygg för objekten?? Kommer man ihåg vad man sett? Oavsett så är detta förmodligen den snyggaste utställningen under designveckan i Milano. Av GamFratesi.
De två övre bilderna är lånade från nätet eftersom min telefon dog, men designskolan ECAL lyckades absolut göra årets roligaste utställning där designstudenter fått göra produkter och lösningar för vår selfie-kultur.
En av de roligaste överraskningarna var annars EDIDA (Elle Decor International Design Award) som lyckades fånga två otroligt duktiga studios. Längst till vänster Sebastian Herkner som i mina ögon är en av Europas mest intressanta formgivare. Han fick utmärkelsen för årets unga formgivare och hans verk syns bland annat hos Moroso, Rosenthal, Classicon etc, etc. Till höger paret Doshi Levien som fick stora utmärkelsen med Årets designer. Och jag tycker det känns enormt välförtjänt med tanke på att de på nåt sätt ändå var först med den här eklektiska stilen som sen fångats upp av formgivarpar som t.ex. Scholten & Baijings etc. Och förlåt om jag lägger på ett ytterligare lager av information men visst är det spännande att Doshi Levien är indisk-judiska?
Någon som läst mitt inlägg från igår tyckte att jag sett för lite nya material. Jo. Bäst är Marlene Huissoud som gjort glasskulpturer av bivax som här i Ventura Lambrate men i övrigt var det inte så mycket nytt.
Nytänk och fin monter hade också norska utställningen i Ventura Lambrate. Här en superkonstig spegel av Andreas Engesvik men jag gillar konstigt.