Om första dagen i Istanbul ägnades åt lite övergripande koll på stan och några trevliga drinkar så fick dag två bli den stora sightseeingdagen. Istanbul har flera historiska attraktioner och räknas som en av både västvärldens och mellanösterns viktiga städer. Det är ju i Istanbul som den östromerska kyrkan etablerades, till exempel.
Hagia Sophia är egentligen lika viktig i den kyrkliga världen som Peterskyrkan i Rom. Men… Tråååååkigt att kyrkan är sönderrenoverad. Det ryktas om att flera av attraktionerna riskera att tas bort från UNESCOs världsarvslista eftersom det inte sköts på ett riktigt sätt. Jag är tvungen att hålla med…
Kyrkan är idag avkristnad och fungerar bara som ett museum.
Nästan vägg-i-vägg till Hagia Sophia ligger Blå Moskén. Där Hagia Sophia velat satsa på en magnifik inredning så har Blå Moskén vänt på det och lagt allt krut på det exteriöra.
Fint med morisk akitektur. Efter besök på en massa sakrala platser letade vi oss ner i de antika cisternerna under marken. Mörkt, fuktigt och mäktigt.
Upp i solen igen för att slänga oss in i den stora basaaren.
Det roliga med basaaren är att om man bara går en eller två gator åt “fel håll” så hamnar mean på de mest oväntade platser. Här säljer man knappar till grossister.
Eller som här där man säljer silversmycken – per kilo.
Mest tid (och mest pengar) i basaaren spenderade vi hos Abdulla. Här fanns fantastiska handdukar som man vanligtvis exporterar till Frankrike.
Fina paket fick vi med oss.
Tillbaka på Istikal-gatan. Fascinerande att se hur himlen dekoreras med fotbollsklubbarnas flaggor. Överallt ser man dem.
Det fanns några butiker som utgav sig för att vara designrelaterade, men inget som imponerade…
Däremot så finns Pasabahce på Istiklar, och det kan väl närmast liknas vid Turkiets Crate & Barrel.
Mavi är en turkisk modekedja som också finns här. Lite så där halvroligt. Inget jag gick igång på… Vi noterade att det inte fanns några H&M i stan så det kanske är Mavi som gäller om man vill ha prisvärt mode?
Nedan för Galata-tornet som egentligen ligger längst ner på Istikal-gatan, här ligger Tünel, ett område som närmast kan liknas vid Stockholms Söder. Lite bohemiskt, avslappnat och delvis väldigt trendigt.
Massor av vintagebutiker. Just i den här butiken hittade jag rese-presenterna till mina kollegor.
Jag köpte tre turkiska pop-speglar. Tydligen var det vanligt att turkiska militärer hade den här typen av fickspeglar i bakfickan när de låg till fälts. Porträtten föreställer turkiska popstjärnor från 60- och 70-talet. Lill-Babs??
Här i Tünel ligger designgalleriet Milk.
Vi letade i flera timmar efter Istanbuls kanske coolaste designgalleri som heter Building. Och vi letade, och letade, och letade… Till slut kom vi fram.
Till slut hittade vi Building. Gänget bakom den här designsatsningen räknas som de kreativa krafterna i Istanbul. Tidningar som Elle och Marie Claire hyllar dem.
Lokalen är en restaurant och butikskombo (med kontor på övervåningen). Lokalen byter utseende och meny efter den designer som bjuds in.
Den här designern ville vakumförpacka all sin mat.
Eller vad sägs om att få sin mat serverad i leksaksbilar??
Kvällen avslutades på Anjelique som är en av Istanbuls absolut hetaste klubbar. Vi klädde upp oss till tänderna och trodde att vi skulle bli omsvärmade av nyfikna turkar – men nej, vi var lantliga i jämförelse till dessa fashionistas. Det var dyra märken högt och lågt – och framför allt otroligt elegant. God mat också – men framför allt snygga, snygga, snygga turkar. Inte en turist så långt ögat nådde.
Nattliv med stadsljus från bron över Bosporen som binder samman Asien med Europa. Området heter Ortaköy och har flera nattklubbar förutom Anjelique. Och mitt i allt en upplyst moské som har böneutrop.
Efter en lång dag kom vi väl i säng. Trött och lite fattiga. Drinkarna kostade trots allt 125 kronor styck. Dyrast i stan, trodde vi, men det var bara början…