Till den här mässan hade vi på Trendgruppen/Designgalleriet två riktiga utställningar. Dels valde jag ut mina tolv favoriter bland alla designstudenter som gick ut i våras, och dels gjorde vi en retrospektiv över hur man firat under fem årtionden (Formex fyller ju femtio år).
Det första rummet representerar 60-talet. Vi har valt möbler från Carl Malmsten hellre än Svenskt Tenn. Inspirationen kommer från min mormor och morfar, och det bästa de visste var just Malmstens möbler. Du som sett våra utställningar tidigare känner igen den uppstoppade kaninen Bengt.
Den officiella pressbilden för mässan är den här och det är från när min mamma och pappa gifte sig 1968. Det är den här känslan vi försökt återskapa på nåt sätt. Det är tant Edith som bryter ihop i ett fnitteranfall.
Bröllopsbild på farmor och farfar.
Jag hade velat ha Rosenthals klassiska servis Maria, men Swedish Grace funkar lika bra.
Om 60-talet var ett bröllopsfirande så ville vi att 70-talet skulle vara ett barnkalas.
Det är ju så klart kanonroligt att leta efter tidstypiska saker som den här affischen. Hoa-Hoa…
Eller de här barnböckerna av Ulf Löfgren. Det är Pellepennan som användes i den riktiga barnfilmen på 70-talet.
Röda köksluckor…
80-talet ville jag skulle bli en företagsgrej. Kanske fredagsvin eller nåt. Jag ville på nåt sätt få in yuppiekänslan och kombinera det med vardag och Falcon Crest…
Post-it kom ju på 80-talet. Och jag älskar affischen med tjejen som berättar om Apotekets 15-kort.
Vi fick låna en gigantisk kopieringsmaskin från 80-talet.
Fler posters. “Sverige är fantastiskt”. Ååååååhh…
Min lilla glamourinstallation. Tantsnusk och glitter. Väldigt Falcon Crest…
Nittiotalet fick bli tv-rummet eller gillestugan. Först ville jag ha ett tv-firande med Eurovisionsschlagern. Det är ju det årtiondet när både Carola och Charlotte Perelli vann, men det kunde bli lite väl mycket glitter. Istället fokuserade vi på fotbolls-vm 1994.
Mobiltelefonens genombrott…
00-talet fick bli det årtiondet när allt skulle “blingas” och då “tjejigheten” egentligen slog igenom. Shopping i storskala och Sex and the City. Men också det årtionde då eko-trenden slog igenom på allvar.
Roddig bild, men en överblick i alla fall. Sminkbord och nån slags walk-in-closet.
Mitabs pall Button som är gjord av spillbitar.
Textilier av Lisa Bengtsson för Mairo. Och lite blingig kristall av Ingegerd Råman.
00-talet – årtiondet när alla skulle ha Kiwi-lyktor från Iittala.
Oddbirds återbruk.
Och cupcakes…
Den andra utställningen vi hade var inte så mycket setting utan mer fokus på urvalet. Jag har hittat tolv designstudenter som jag tycker visat sin talang.
Linus Ström från Steneby i förgrunden. Han hade gjort ett spännande kit där man skulle addera sin egen kreativitet. Man ska alltså hänga saker i lampan eller lägga på bordet.
David Ericsson från Malmstens hade gjort en hel kollektion. Bäst gillade jag skåpet som på nåt sätt tillåts åldras.
Sudarat Persson från Berghs hade gjort en fin porslinsserie där hon tolkat det “svenska”.
Andreas Sjöstrand på HDK hade gjort fina koppar med gjutjärn.
Margot Barolo har masstillverkat karaffer och gjort handgjutna lock. Från Konstfack.
Leo Forssell från Beckmans har inspirerats av japansk humor.
Simon Key Bertman från Konstfack med sitt textila examensarbete. Mönstret kommer från olika sportfält.
Ania Pauser från Malmstens. Hennes examensarbete handlar om laserbeskärning. Hon har gjort trä till ett mjukt material.
Olle Gustafsson från Konstfack. Otroligt snygg och enkel stol. Men ändå arbetad. Fint med gummifötterna som både ger identitet och dämpar skrapljud.
Jakob Solgren från Konstfack har redan börjat göra sig ett namn. Här är en spegel som han gjort.