Torsdagen handlade inte bara om själva mässan utan även en del spring på stan. Jag ville hinna se några utställningar och projekt innan det var dags för hemfärd.
Med hörlurarna på, och kameran i högsta hugg så tog jag det långa benet före det andra och la en rem genom stan. Först en snabbis hos Bisazza och deras nya samarbete med Jaime Hayon.
Vitrinskåp i badrummet.
Sen rusade jag till Baccarat för att titta på deras ljusinstallation och utställning.
“Hej, jag heter Stefan och jag är helt själv på trendspaning i Milano…”
Philippe Starck.
De här var himla fina. Lite 70-tal. Jag tänker på sånna där istappar som man hade hängandes i fönstret där ljuskällan satt i sockeln. Typ samma, men lite uppdaterat.
Av Yann Kersale.
Raskt vidare till Marsotto som hade en utställning med marmorprodukter. Stentrenden!! Pall/bord med avrinning av Naoto Fukusawa.
Paraplyställ av Maddalena Casadei.
Konstantin Grcic
Claesson Koivisto Rune
Jasper Morrisson
Jag ser ganska glad ut, men det var jag inte. Det är skittråkigt att gå runt själv. Karin och Hans lämnade för att åka till Stockholm och jobba, och alla andra var på andra ställen. Jag fick visserligen en hel del gjort, men rätt tråkigt. Buhuuu… Inte vara själv. Grejen med mig när jag rusar runt så här, är att jag glömmer dricka vatten och äta. Vilken sen gör mig ännu surare…
Hissen upp i ett hus för att titta på tre våningar med utställda saker via Wallpaper. Tidningen gjorde förra året en kanonintressant utställning där man matchat formgivare med företag. Vi såg bl.a. en isbjörnsfäll av Form us with love tillsammans med Bolon, och Jens Fager gjorde ett fint matbord tillsammans med Dinesen. I år har man matchat formgivare med hantverk. Och den var skitdålig. Skiiiiiiiiitdålig. Jag var redan på lite dåligt humör och den här utställningen gjorde mig ännu surare. Det kändes konstruerat, okreativt och bara tråkigt. Alltså jag gillar idén att man matchar formgivare med t.ex. hantverkare, men jag vill ju se hur en produkt bli bättre – inte tråkigare. Kvällen innan såg jag ju projektet Edition of Six som gick ut på ungefär samma idé och där hade man lyckats få 1 + 1 = 3 (klyschigt uttryck, jag vet).
Lampskärmar som ser ut som stenar. Intressant? Bra design? Bra samarbete? Är detta ett bra resultat av två kompetenser? Och då fotade jag det här för att jag gillade det lite. Allt annat var sämre…
Jag gillar ju Teruhiro Yanagihara, men som sagt… har projektet växt eller blivit bättre?
Jag lämnade Wallpaper och stolpade till varuhuset La Rhinascenta. Här har man alltid roliga skyltfönster under designveckan. Marmor och trä av Mario Botta.
Och en lampa av Snöhetta.
Målet var i alla fall den tillfälliga designmarknaden på bottenvåningen. Massor av fina små, designade prylar. Kul shopping.
Italienska plastföretaget Italesse hade också en utställning med prototyper. Galet fint. Jag gillar Italesse. Har de någon agent i Sverige? Någon borde ta in det till Sverige ordentligt. Fina glas och detaljer av världsstjärnor. Här prototyper av Luca Nichetto och Carlos Tiscar. Och spana in bunkarna av Claesson Koivisto Rune. Shit vad fint. Nu blev jag på lite bättre humör.
Skyhöga förväntningar hade jag på nästa utställning. Det var italienska mat-design-gruppen Arabeschi di Latte som gjorde ett gemensamt projekt med superstylisten från London Faye Toogood. De hade bara öppet vissa timmar och jag försökte komma in tre (!) gånger.
Man hade tagit över en nedsliten gammal våning och fyllt varje rum med installationer och scenografi. Små, poetiska detaljer i svart och sot.
Möbler presenterades också, men framför allt arbetade de med att få fram känslor. Lite läskigt med allt sot…
Kvällen började med ett glas skumpa hos Fabrica. Jag gillar Fabrica som ju egentligen är ett konstprojekt finansierat via Benetton. Sam Baron visade lampor och porslin.
Som sagt… Helt själv och ett glas spumante… Man har så kul som man gör sig, eller vad det heter.
Efter vin hos Fabrica så bestämde jag mig för att ta en drink på Hotel Straf.
Wooooooo… Vad händer om man fotar och viftar med kameran samtidigt???
Shalla-la-la-lalla…
Snart får man gå till den där festen där alla andra är. Sjuuuuukt trist att vara själv. Hur många gånger kan man fota sig själv utan att det ser mysko ut??
Äntligen den riktiga festen. Den mytomspunna Established & Sons-festen. Faktiskt första gången som jag fått komma in. Hade galet höga förväntningar, kanske också eftersom jag gått omkring hela dagen ensam och varit lite sur… Men för er som inte fått gå dit kan jag berätta att det är en helt okej fest. “Alla” är där, men det är ju inte mer speciellt än vilken annan fest. Lite som Bar Basso – fast gratis. Fast å andra sidan, betalar jag någonsin på Bar Basso??
Peer och David från Designboost tillsammans med Titti från Fiskars /Iittala.
Jag behöver ju redovisa lite av deras nyheter också. Här en matta av Klaus Hapaniemi.
Sittkuddar av Sebastian Wrong.
Skåp av Boroullec. Det gillade jag.
Lampor av norska Hallgeir, som han visade på Satelliten förra året.
Pallen Revolver.
Mingel på hög nivå.
Daniel Rybakken
Staffan Holm och Andreas Engesvik.
Sara Stenwall, Sara Garanty och Simon Key Bertman
Eero Koivisto, mannen som äger och driver Italesse och Luca Nichetto.
Tjejgänget från Plaza – Elin, Fia och Alexandra.
Hanna Nova Beatrice och Johanna Agerman.
Snygga svenskar från Note Design.
Efterfest med Plaza, Form us with love och ett par öl med sugrör…