Dag tre på vår resa till Polen. Hektiskt schema. Ingen rast och ingen ro…
Vi började dagen med att träffa modeansvarige på Academy of Fine Arts. Modelinjen har bara funnits i ett år, och är motsvarande Beckmans, Konstfack eller Borås Textilhögskola.
Klar man måste leka lite med gorillorna på morgonkvisten…
Skolan ligger i ett gammal kloster.
Karolina tittar på fotostudion.
Det var ett väldigt intressant samtal på morgonen. Noniewicz berättade om förutsättningarna för mode i Polen och Warszawa. Och det går bra, men det är en väldigt ung industri än så länge. Bea och jag undrade bland annat hur det går med samarbetet med de kommersiella aktörena, dvs Polens motsvarighet till H&M, och de har liksom inte kommit dit än. Just nu fokuserar skolan på att hitta ett bra innehåll och man samarbetar hellre med modehögskolan i Antwerpen och St. Martins i London.
Men när vi kom in i ateljén och fick titta på lite kvarlämnade skolarbeten – då gick Bea i spagat. “De behöver inte mig här – de kan ju själva”.
Och visst är det härligt och coolt.
Den här jackan med nålar som bildar mönster på ovansidan, men som är farligt maschokistisk.
Lite graffitti på skolväggen utanför.
Nästa stopp blev på Etnografiska museet.
Bea visar var hennes familj kommer från.
Det finns ett helt våningsplan med vackra folkdräkter från Polen. Jag vet inte om jag håller på att bli gammal (jaa…..), men jag tycker det är himla fint med hantverket, och alla färger som blir. Och notera de lite märkliga halsbanden…
Fina broderier. Känns modernt.
På Etnografiska har man också de här “kostymerna” i halm. Släng dig i väggen Buttericks.
Jag tror att man kanske hade det här som nån slags “Svarte Petter” till jul.
Svårt att se, men de är alltså manshöga.
Men mina favoriter är nog det polska pappersarbetet.
Antingen 3 dimensionellt, eller platt som här ovan.
Dagen fortsatte mot gamla stan. Här vinkar vi till statyn över vårt svenska bidrag till Polen. Kungen Sigismund Vasa.
Gamla stan jämnades fullständig jämns med marken under andra världskriget. Det fanns inget kvar när ryssarna kom, men under 50-talet byggde man upp husen igen. Sten för sten.
Polsk specialitet – snurrad våffla med grädde.
Bea vid stadens skyddsfigur – sjöjungfrun.
Lunch på ett supercoolt ställe vid universitetet. Likus Concept Store. För tre år sen tog man över ett gammalt badhus och restaurerade det försiktigt. De flesta detaljerna är ursprungliga, förutom vissa delar i golvet.
Marmor.
Och under själva restaurangen har man en fin modebutik.
… med bad!
Stadens vapen.
Som det också görs parodi på…
Efter lunch åkte vi till Warszawas nya museala stolthet dvs Museum of Warsaw Uprising. Under andra världskriget så skedde egentligen två uppror mot tyskarna. Först ett i ghettot, och lite senare ett av själva polackerna. Det här museet behandlar bara frågan om polackerna. Museet är galet interaktivt och fungerar som en ledstjärna för museer överallt i Polen.
Fint museum, men kanske lite för stort i min smak. Det blir väldigt nationalistiskt för mig som inrest besökare. Men det är en intressant katastrof. När kriget bröt ut bodde 1,3 miljoner polacker i staden. Precis innan upproret bodde 900 000 polacker i staden. Efter upproret som varade i ca en månad så bodde bara 1000 personer bland ruinerna. Över några öl så har våra polska vänner berättat att det finns lite för lite kritik mot själva upproret. Var det verkligen rätt? Upproret ledde till fasansfulla represalier från tyskarna. Det var egentligen tack vare upproret som Hitler bestämde sig för att verkligen bomba sönder staden.
Snabbt besök i den tillfälliga lokalen för Moderna museet. Nästa år ska man inledda byggnationen för landets största samtiga konstsamling. Ritat av en schweizare jag aldrig hört talas om – men det är ingen slump. Om alla andra nationer satsar på skrytbyggen från arkitektkändisar som Gehry, Hadid, Nouvel, etc, etc så ska Polen få vara en lekplats för de lite mindre etablerade arkitekterna.
Kulturpalatset. Ja, det finns massor att säga om byggnaden. Lika många hatar huset, som älskar det. Efter “våren i Polen” runt 1954, 55 när Sovjetunionen släppte lite på maktkontrollen över Polen (och Tjeckien) så kom upproren, som kvävdes. Och som en “present” från Stalin fick man det här huset. Inga hus fick byggas högre än det här, och just att Stalin gav Polen detta som en present för att man kvävde protesterna gör att många får en fadd smak i munnen. Men som utomstående kan jag tycka att huset är ganska fint.
Välbehövlig ölpaus i Kulturpalatset.
Väääääälbehööööövlig…
Karolina hittar i huset och kunde smyga upp oss bland våningar man egentligen inte får besöka. I sann socialistiska anda så ska arkitkekturen inte bara vara stärkande, utan även innehålla lokala inslag. På vissa platser finns det t.ex. kasett-tak som ursprungligen kommer från Krakow.
Lite nattsudd med nyvunna polska vänner. Här på Plan B.
Bea och Pawel Kubara från Comforty Living.
Och på tal om nattsudd – vad hände med den här skylten? Ett nytt bilmärke??