När vi åkte ut på Rügen häromdagen så passerade vi Stralsund. “Här vill jag stanna!”, skrek jag. Speciellt när jag snabbt googlade och insåg att staden dels är “svensk” och dessutom på Unescos världsarvslista. Jag älskar världsarv. Ett sånt ska jag bli när jag blir stor…
Så idag när vi lämnade Rügen på vår roadtrip så åkte vi till Stralsund. Äntligen.
Stralsund är alltså nästan mer svenskt än tyskt. Okej, jag överdriver lite, men olika källor hävdar olika saker. Fram till ca 1815-1820 så var det faktiskt svenskt.
Helt fantastiskt fin gammal stadskärna.
Peter fångar mig mitt i min extas. Vi är i själva rådhuset i Stralsund. Otroligt fina byggnader som också renoverats smakfullt. Fiiiiint. Extaaaaaaas…
Slottsarkitekten Tessin och kemisten/apotekaren Scheele kommer från Stralsund.
Stan är liksom “supersvensk”. Massor av infoskyltar i stan är på svenska och jag gick in på turistbyrån och förväntade mig nästan att de skulle kunna prata på svenska med mig. Sjukt konstigt.
Bredvid rådhuset ligger protestantiska kyrkan St. Nicolai, stadens äldsta byggnad. Total renovering och konservering pågår. Man har som ambition att återställa alla färger och skick som kyrkan var i år 1350. Det här är nog verkligen en av de vackraste kyrkor jag varit i. På topplistan ligger så klart Mariakyrkan i Krakow, men den här är nästan lika vacker. Nästan. Lite samma gotiska känsla. Hela kyrkan är för övrigt som ett konsthistoriskt uppslagsverk och man hittar saker från 1200-talet fram till 1900-talet.
Vi turade mellan alla byggnader och religioner. Här från katolska Mariakyrkan som är ett magnifikt barockexempel. Suck så vackert…
Vi avslutade vår dag i Stralsund med mat. Så klart. Det blev ett kort besök innan vi for vidare till Berlin, men shit vad jag gillade Stralsund. Hade gärna stannat över natten och tittat mer på de här otroligt byggnaderna med svensk anknytning. Känner mig stolt och lite påverkad av historien… eller om det kanske bara var den starka senapen till smörgåsen…?