Sex dagar med sjöluft och lugna dagar byts nu ut mot storstadsliv och högt tempo. Vi är två nätter i Berlin som avslutning på vår roadtrip. Berliiiiiiin. Jag gillar Berlin och är här minst en gång om året.
Vi bor mitt vid Potsdamer Platz på det nya Scandichoteller (Scandic Berlin).
Ett snyggt och designat hotell med typisk skandinavisk smak.
Fina detaljer överallt. Huvan som håller glasen påminner om en ugn.
Väggarna har “fisknät” istället för gardiner.
Vi har checkat in i en juniorsvit som är pimpad av tyska artisten Udo Lindenberg.
Whereever I lay my hat – that’s my home.
Första kvällen i stan fick bli kort och intensiv. Vi kom på eftermiddagen/kvällen efter Stralsund, hem och byta om – och så ut på drinkar.
En sak som berlinarna är riktigt bra på, är skybarer. Här tar vi första drinken på Hotel Amano som ligger precis vid Mitte, dvs gamla öst, och numera det coola Berlins hjärta.
Kvällen fortsatte med tyska vänner på Transit, en nyöppnad asiatisk restaurang i Mitte. Förutom takbarer så är Berlin också duktiga på det asiatiska köket. Mums. Man säger att just det vietnamesiska köket är bra här, och att anledningen är från när DDR fick arbetskraft från andra kommunistiska länder, bl.a. Kuba och just Vietnamn.
Jag tror knappast jag varit på någon formell restaurang i Berlin. Allt är genuint avslappnat.
Tyskarna har ju arbetsdag imorgon så vi andra på semester fortsatte.
Vi hamnade på Bar CCCP, en bar i fd Sovjetunionens gamla konsulat, eller i alla fall en av deras tidigare byggnader.
“Va, en scen. Den ska jag upp på!”
Notera k-pisten på väggen… Jag kan fascineras att det finns så stark “ostalgi”, dvs nostalgisk känsla tillbaka till forna Östtyskland, speciellt om man jämför med Polen. Jag frågade polacker om de också gjorde barer som såg ut som de gjorde när Sovjet lyssnade av allas telefoner, och det skulle ALDRIG hända där. Kanske kan det bero på att polackerna fick slåss hårdare för sin frihet. Det finns liksom inget att vara nostalgisk över.
Kvällen avlutades på en klassisk Berlinbar – White Trash. Några jägermeister senare så är det dags att gå hem…