Beckmans. Hur ska man inleda? Några gånger har jag fått veritabla utbrott på skolan som inte guidar sina elever bättre. Några år har det varit så låg kvalitet att jag baxnat. Förra året släppte man igenom en otroligt bra grupp. Otroligt bra. Och i år…? Jag har följt de här formstudenterna ganska länge och våra vägar har korsats vid ett flertal tillfällen. Senast som vi på allvar fick se något var under Stockholm Design Week när man gjorde kanske designveckans mest intressanta utställning. Så bra. Och klassen som helhet har verkligen talang. Den här avgångsklassen är minst lika bra som förra årets, vilket är starkt. Superbra gäng.
Men utställningen…? Om Konstfack har fastnat i nåt konceptuellt, icke-producerbart, undersökande fack så har Beckmans nästan fastnat i ett moraliserande. Det är som att formgivarna och produkterna de visar, ska tvinga in oss i att leva ett bättre liv. Visst, design ska absolut ha den funktionen. Bra design förändrar våra liv till det bättre, men det kändes nästan som om de elva eleverna ville tala om att jag som betraktare levde “fel” sorts liv och borde ändra till deras val. Moraliserande design??
Jag har sällan fått så mycket att tänka på som efter den här examensutställningen – och därmed måste det här bli årets bästa examensutställning.
Eddi Törnberg. Åh, vilket svårt projekt att bedöma egentligen. Eddi har gjort en arbetsplats som går runt på självalstrande energi. Otroligt intressant. Han har dessutom tittat på passiv energi, man ska alltså inte cykla igång en generator för att alstra ljus utan det räcker med värmen från kroppen. Värmen fångas upp i stolssitsen. Plantan alstrar också energi med sockerlösningar från växten. Och mattan alstrar energi med trycket från sittandet, eller om man går på det. Men… Om all teknik är gammal och etablerad (något kommer från 2008) – ska vi bara titta på utförandet? Och om vi tittar på utförandet, är det en bra arbetsmiljö? Jag jämför t.ex. med Anton Björsings arbetsplats på Malmstens. Om man bortser från tekniken, som ju redan finns, är arbetsplatsen tillräckligt bra? Jag svarar “ja”, men det finns en liten brasklapp…
Joel Sandelius. Joel hann jag prata med en del på plats. En vansinnigt intressant tanke om det här med estetik som ser “äcklig” ut. Kan man hämta inspiration från “Aliens” i lampor? Absolut ett släktskap med Åsa Jungnelius, och extra kul att en kille som närmar sig det här. Men som jag sa till Joel, jag saknar en kontext. Mer. Hur ser en stol ut i samma äckel-estestik? En skål? På designveckan visade Joel en hårg, äcklig stol – den borde vara med här. Men bra. Fortsätt Joel.
Erika Gunnerblad. Lampor som kommit fram under hypnos. Galet roligt.
Wilson Kalanzi. För mig är Wilson förmodligen klassens stjärna. Han har redan vunnit massor av designtävlingar och han tar in en frisk fläkt till designvärlden. Han är lite konstig och det gillar jag. Här har han hämtat inspiration från miljonprogrammet till en lekplats. Men jag får tusen frågor, varav jag fick ställa några till Wilson direkt. Gillar barn det här verkligen? Ja, barn leker ju i en brun och grå skog, så varför måste allt vara rött, grönt och gult? Hmmm… Men jag undrar över säkerhetsfrågor etc… Vi kommer däremot helt säkert få höra mer om Wilson snart.
Sandra Cohen Callman. Sensuell servis. Men varför bara tre delar? Hur funkar ergonomin med att få upp maten??
Fredrik Andersson. Det här gillade jag också. Alltså en kanske en oestetisk stol, men jag gillar att Fredrik gjort en stol som diskuterar manlighet. Kan man som man sitta i fosterställning? Visa sig svag…? Otroligt spännande. också ovanligt att män resonerar kring de här frågorna. Bra! Knappast nåt vi lär få se i produktion på Möbelmässan nästa år, men desto viktigare!!
Jomi Evers Solheim. Kanske Beckmans bästa projekt. Jomi har tittat på ett produktionssätt där man tar fram vaser/krukor som alla visar olika stadier av förruttnelse. Hårt, manligt, fragilt, mjukt, liv och död – allt i samma produkt. Jag vill ha tre vaser hemma…
Elliott Dahlgren Strååt. Också ett energiprojekt, kan man säga. Det handlar inte bara om energi utan också om naturens påverkan. Vad händer om man använder blixten som energi och katalysator för att göra en produkt? Man får en skål. Precis som några av projekten vi såg i Milano tidigare i våras – superintressant och superfult.
Mikael Axelsson. Viktor tittar på Mikaels armaturer.
Felix Freye. Kan man förändra produktionen, villkoren och engagemanget i en produkt – genom att använda design? Otroligt svår fråga. Felix har tagit fram en typisk elektronisk produkt där han inte döljer fabriksarbetarens hantverk utan tvärtom förhöjer den. Snygg? Sådär… Intressant? Absolut.