Dag tre i Milano. Jag vaknade med sprängande huvudvärk som många andra efter en kväll på Bar Basso. Tog sovmorgon och missade en massa pressfrukostar men det är ju paus som gäller i år – så jag orkar inte stressa. Dagen planerades innehålla lite mässa och lite Ventura Lambrate.
Mässan är bra. Väldigt jämn. I hallarna 6 och 10 så hittar man “quirky French design” som nån sa, och visst är den fina lampan för Petit Friture av Noe Duchafour-Lawrance. Men också från La Chance.
Armaturer från La Chance.
I övrigt så koncentrerade jag mig på badavdelningen. Hittade Ex.t som hade nya produkter av Sebastian Herkner.
Och danska Norm Arkitekter.
Satelliten med unga formgivare var lite av en besvikelse. Det har det varit flera år nu, men man hittar alltid nåt kul. Finska Kasper Nyman och Sami Serpola hade fina bord.
Polska Kosmos hade fina trästolar.
Brittiska Also Adam har arbetat med läderspill och arbetat med trä. Han har också annan teknik där han liksom lägger färglack på trä och skapar mönster. Fint. Och härligt med nåt slags eko-tänk.
Läderspill och trä.
I Ventura Lambrate var ungdomarna mer engagerade, arga och provocerande. Mer än på länge. Här hollänskt projekt med färgat laxskinn. Vi har sett det förr men fortfarande intressant.
Och så klart lite provokation. Här vaser gjorda av fettet i prosciutto…
Men också diskussioner om produktion utifrån rättvisa och sociala frågor. Här peruanska hantverkare som får göra ny design. Allt måste inte se ut som det alltid gjort… Socialt och snyggt.
Störst upplevelse gav konst- och designhögskolan i Haag. Högst upp i ett hus hade man gjort en utställning om designutställningar. Väldigt taktilt, vackert och inspirerande. Vad ska vi ha design till?, undrar man…
I en del av utställningen har man tagit några av de värsta rummen i världen och färgsatt dem. Här ett undersökningsrum på ett fängelse.
Eller ett golv på ett krematorium.
Men det finns så klart en hel del vanlig “snygg” design också på Lambrate.
Min Milanokväll slutade med finsk middag, lite tyskt mingel och sen i säng vid midnatt. Telefonen surrade med sms om fester med Tom Dixon och återbesök på Bar Basso, men jag har ju bestämt att detta ska bli ett lugnt år i Milano. Så jag sov sött. Hann kasta ett öga på Ingo Maurer som ljussatt det här huset precis utanför hotellet.