Dags för en ny generation formgivare att lämna skolorna. Först ut för säsongen är Konstfack. Att titta på designstudenter är alltid roligt. Här kan man fånga en strömning. Vad diskuterar de unga formgivarna? Vad är så pass intressant eller viktigt att man lägger typ ett halvår på att utforska det ämnet.
Konstfack har den största gruppen (i jämförelse med Beckmans, Malmstens eller HV) i Stockholm så här är det enklast att gruppera och katalogisera. Över lag så är generation Konstfack 2016 superbra. Det finns mycket att tycka om, och tycka till om. Jag noterar att vi till stor del äntligen lämnar det här navelskåderiet som är så typiskt “millenials”. Alltså denna överfokusera på “jag, jag, mitt, mina problem, mina tankar, jag, jag och jag”. Jag kom också till Konstfack med förväntningar om att diskutera den svåra sociala situationen vi har – på samma sätt som man gjorde på Greenhouse i februari. Där diskuterades flyktingmottagande med mera. Det märktes inte av lika mycket nu på våren.
Jag skulle säga att Konstfack 2016 framför allt handlar om hantverkets roll i framtiden, och en diskussion om smak. Jag älskar smakfrågan men vi tar det lite längre ner. Först hantverket. Jag slänger in en brasklapp också – jag kommer inte dokumentera alla arbeten från Konstfack utan väljer att fokusera på några utvalda exempel.
Ida Johansson som tog sin master inom textil har arbetat ytterst noggrant och minutiöst kring broderi och väveri. Hon har letat upp tre urgamla traditioner som hon arbetat med. Verket är superlitet och plexibiten är kanske fem centimeter. Men ytterst hantverksskickligt.
Oskar Nilsson på Inredningsarkitektur och Möbeldesign har också utforskat hantverket i de här vävda mattbitarna. Här har han inte kommit lika långt i hantverksskickligheten men intresset för ämnet är lika starkt.
Men det är inte bara textilt. Här har Charlotta Hallström på Spatial Design visualiserat tomrummen i arkitekturen med glas.
Och även industridesigner som Carl Cyren (japp, släkt med Gunnar och Mårten) har testat hantverket. Här har Carl tagit “carbon fiber” från sportbilsindustrin och vävt tillsammans med glas.
Och det är intressant att se hur frågan om hantverket hela tiden återkommer. Det blir extra intressant när discipliner som vanligen inte använder hantverk helt plötsligt närmar sig frågan. Man gör det respektfullt och korrekt.
Men hantverkarna själva? De bryter med hantverkstraditioner och regler.
Mest spännande samtalet på Konstfack hade jag med Josefin Gäfvert som bland annat har verket “Jag mår illa av hantverk och jag spyr av konst”. Älskar provokationen. Hon har närmat sig frågan kring alla regler. När hantverk är så nära kroppen, nästan djuriskt, varför finns det så många regler man måste hålla sig till? Vad hände mer lusten? Intuitionen?
Det är grovt, snett, fel material – men alldeles underbart. Förmodligen min favorit från hela Konstfack.
En annan tjej som utforskar hantverket och dess framtid är Ammy Olofsson som byggt en dator med kristallkomponenter. Sjukt coolt. Om jag förstod rätt så ska denna lyftas vidare till Nationalmuseum senare i höst så detta är spännande, innovativt och bra.
Också ett intressant projekt. Evelina Dovsten har gjort samma produkt i 120 timmar och dokumenterat alla objekt Blir de bättre efter 120 timmar? Eller slentrianmässigt gjorda?
Och smakfrågan finns ofta med på Konstfacksutställningarna. Hur definierar vi smak? Utvecklas den? Vilka nya faktorer påverkar våra smak? Här dyker till exempel Petter Rhodiner upp med Minecraft-estetik hos Glas och Keramik.
Hela installationen av Göran Kling provocerade. Han har byggt upp en billighetskänsla. Referenser från billiga basarer utomlands eller i förorten där man köper ikoniska smycken som signalerar allt utom lyx eller premium.
Mest genomarbetade projektet med smak var ändå av Leo Eklund på Inredningsarkitektur och Möbeldesign. Han har besökt Sandviken, Södermalm och Tensta. Sen har han han tolkat dessa tre platser i tre olika pallar. Ingenstans såg jag vilken pall som var dedikerad vilken plats.
Den här lilla krabaten la jag ut på Instagram och blev snabbt en av de mest gillade bilderna. Men är det bra design? Är det kitsch? Förmodligen, men också något omedelbart som man tycker om. Mollie Albertssons glasdjur med lampor är lätta att tycka – men kanske inte “god smak”?
Så. De två stora frågorna på Konstfack handlade alltså mest om hantverk och smak. Varför hamnar hantverket så i fokus? Jag vet inte men kanske handlar det om längtan efter den småskaliga produktionen i relation till det massproducerade som finns i Mall of Scandinavia. Jag tror det. Jag tror också att småskalig, hantverksbaserad form är framtiden.
Nåväl. Andra favoriter på Konstfack som förtjänar att omnämnas.
Industridesigner Li-Ann Laan har gjort en kollektion som baseras på vår behov av att beröras. Fint redovisat och undersökt. Sen är det så klart svårt att överföra till en kollektion som man faktiskt vill ha, men bra projekt.
Sarah Andersson och Linnea Persson på Inredningsarkitektur och Möbeldesign hade gjort en fin kollektion med träpaneler.
Jag gillade också det taktila, beröringsprojektet av Martha Brauer
Fin rumsavdelare av Linn Fredlund Tuftade mattor av Benjamin Smith