Malmstens 2016

Nu har jag besökt Malmstens skola och tittat på deras studenter. Av en ren tillfällighet hamnade jag med professor Kersti och utbildningsansvarige Leo. De gick runt och hade genrep med alla studenter som fick tala om sina arbeten (smart!!) och jag fick följa med som extern snubbe. Så jag har fått träffa alla studenter och fått en djupare inblick än om vi jämför med Konstfack från förra veckan. Jag kan alltså lite mer…

Generation 2016 från Malmstens är bra. Det är en skola som älskar sitt material. Det märks. I år känns det som att flera av studenterna har grubblat på själva designprocessen. Alltså resultatet är sekundärt, utan istället ligger huvudarbetet på tankekraften. Det kanske blir så när man har en skola full med fantastiska hantverkare och blivande gesäller. Hantverkarna får vara yrkesskickliga och formgivarna måste vrida och vända på sin designkompetens. Det är bra. Missförstå mig inte. Det är bra.

Det finns ett litet uns av “me, myself and I”, alltså fokuseringen på formgivarens egen upplevelser och historia. Och det vill jag men är typiskt för unga människor som är sk “millenials”.

Men vi börjar med mina två favoriter.

Marcus Barvestig har arbetat med de köttslöjdande matlagarna i Gamla Stan. Han har testat sex olika träslag (björk, en, ask, furu, ek etc) och undersökt hur träet kan smaksätta maten. Träkuben här har en bränd eller sotat insats och här får t.ex kött ligga till sig och ta smak av ene.

De olika träslagen.

Han har också gjort som en insats man kan göra smör. Här får träet ge smak till smöret. Magnus har märkt att träspateln har kortare livslängd så därför är spateln delad så att man kan bryta av och använda som smörknivar.

Smart, innovativt och roligt. Och stor kärlek till trä.

Nästa projekt är av dansksvenska Anders Henckel Nielsen. Lite sent kom han insläntrande för presentation hade han nog lite svårt att förklara sin innovation. Men i mina ögon är projektet genialt. Det Anders framför allt gjort är maskinen till höger. Det är helt enkelt en stolmaskin. Här stoppar du in delar som blir sen sammanfogas och blir en unik möbel. Så klart sitt av spillmaterial från bildäck med mera. Men framför allt maskinen. Nu kan alla bli stolproducenter. Istället för att uppfinna, designa världens bästa stol – så har Anders gjort maskinen. Och det är tankeväckande. Tänk om man köper maskinen och istället gör sex stolar till köksbordet istället för att köpa färdiga. Utmanande och intressant.

Lite utmanande och intressant var arbetet av Sebastian Dell’Uva som försökt göra motsvarande resa som Gio Ponti gjorde med hans superlätta stol Superleggera. En vanlig stol i en skolmatsal väger 3 kilo och Superleggera väger ca 1,7 kilo. Sebastians stol väger nu ca 2 kilo men går förmodligen att få lika lätt som Gio Pontis stol. Spännande. Arbetet som visas är här minst lika mycket en redovisning över Sebastians process, dvs hur har han förhållit sig till materialet, stabilitet etc. Kärlek till trä.

Åsa Persson har gjort en bok. Som sen blev en produkt. Men ett tydligt exempel på att själva processen är i centrum. Skiljer sig Åsas designprocess från andra? Inte nämnvärt. Syftet med boken är egentligen en slags bilderbok som visar att Åsa gör relevanta och viktiga saker.

Och en designprocess bör ju ha en produkt som resultat. Inte nödvändigtvis, men bör. Och Åsas resultat vid sidan av boken blev en superfint klädhängare. En modern herrbetjänt?

AnnaKlara Gleisner har också gjort en designprocess. Hon har tittat på IKEA och hur de arbetar med ergonomi. Sen har hon arbetat med en IKEA-fabrik i Polen och gjort produkter som fabriken kan göra och som passar IKEAs internationella marknad.

Olivia Öberg har också gjort en designprocess. Hon har tagit fram ett verktyg. Först har hon identifierat värden. Stolt, stark, mjuk, manlig, etc. Sen har hon gett dessa ord form. Formen för manligt och formen för mjuk etc. Med detta nya alfabet så kan hon alltså egentligen gå till till exempel Vattenfall eller Skogås kommun, diskutera vilka värdeord de står för och sen få en palett av former, färger etc som hon kan arbeta med – och slutligen göra en stol till Vattenfall utifrån de här formerna. Eller en textil till Skogås etc.

Jag gillar verktyget eller alfabetet men Olivia har gått med detta verktyg och tittat på existerande designföretag som Hay, Tom Dixon och Sagaform. Jag tycker det var synd eftersom man inte kan låta bli att jämföra med Tom Dixons originalproduktion. Är det här kopior, likt, olikt??

Men tanken är bra.