Ett inlägg till från Stockholm Design Week. Som jag konstaterade i förra inlägget så var veckan bra. Och när det gäller trender så finns det ett återhållet förhållningssätt. Inga riktigt nya stora uttryck. Kanske kan man säga lite klyschiga saker som att man satsar mer på kvalitet än trend? Oavsett så hittar jag lite trender ändå. Bilden ovan är en klassisk safaristol. I det här fallet från Norell men jag såg säkert 15-20 olika varianter. Beige linne, läderkarmar och lite boxig. Alla gör sin variant.
Men den största trenden är 70-talet.
Ett rökfärgat glasbord till soffan av Simon Klenell och Kristoffer Sundin för Fogia.
Bordet kan ju absolut få ett annat uttryck om man byter färg på glaset och benen, men i det här utförandet tillsammans med den orangea mattan så visslar det väldigt mycket 70-tal.
Lammhults samarbete med Hope andas också 70-tal. Det finns mycket att säga om det här projektet, men just nu håller vi oss till estetiken.
Och jag har nog aldrig sett så mycket rundstavar.
Rundstav i en av mina favoritmöbler på mässan dvs TAFs stol för Gärsnäs.
Stol ovan hos Ire.
Och soffan av Front hos Swedese andas verkligen sportstuga och 70-tal.
Man kan också se det här klossiga och hemmasnickrade. Här i Greenhouse.
Här av Zoran Mojsilovic.
Klossigt och rustigt i utemöbler hos Vestre.
Vi kan också tala om 70-talsfärgerna och mönstret hos Kustaa Saksi för Swedese.
Till och med plasten blir 70-tal som hos Kartell vars knoppar ser ut som sånt där pressglas man hade i förortsvillan på fasaden.
Men 70-tal är också James Bond och tv-serien Helgonet. Där får Andreas Engesviks soffa plats. Han har just inspirerats av en Lambourghini från 70-talet.
Och kanske kan man slänga in Gubis nya bordsserie i rosa glas och mässing där.
Sista 70-tal. Detta är en ny stol men visst känns den igen. Känns som att jag hade en motsvarande variant i mitt pojkrum i Sollentuna. Här från Blå Station med nya formgivaren Luka Stepan.
Vi rasar vidare. Årets dagbädd är i alla fall en bänk. Alla gjorde bänkar. Här Louise Hederström för Skagerak.
Dubblar som krukförvaring för utebruk. Så fin.
Claesson Koivisto Runes bänk för Dux.
SMD
Hos Hay.
Stefan Forsberg för NC Care.
Sista resonemanget. Det känns som att matbordet blir viktigare. Och även soffan. I en enkel analys så tänker jag att det handlar om att samla familjen. Designprodukter brukar ofta vara tecken i tiden på vad som händer. Vi fick soffor med höga ryggar på grund av öppna landskap etc etc. Och nu vill vi hitta en lösning för hur vi ska bete oss med familjen och detta med sociala medier.
Soffan blir större. Som en säng. Här ska vi inte sitta och äta framför tv:n längre utan här ska vi halvligga hela familjen med varsin apparat. Och matborden blir mer och mer taktila för att vi ska släppa ifrån oss apparaterna och vara närvarande en halvtimme när vi äter.
Så – soffor som säng och matbord blir där vi samlar familjen.
Bild ovan från Tre Sekel och Emma Olbers.
Matbord man vill samlas runt hos Skagerak av Anton Björsing.
Myssoffa av Luca Nichetto för Fogia.
En soffa som faktiskt är en säng av Claesson Koivisto Rune för Dux.