Jag har varit i Helsingfors för att titta på Habitare som är den stora finska inredningsmässan. Vad händer inom skandinavisk design?
Efter en rundvandring på mässan kan jag konstatera att något håller på att hända med vår skandinavisk design. Precis som i Stockholm så pågår parallellt designvecka på stan, men jag hann bara vara i Finland så kort tid att det inte riktigt fanns tid för att hänga på stan. Men Habitare är en bra mässa. Väldigt snygg. Otroligt snygg.
Bland alla snygga installationer så smög sig frågan om den skandinaviska stilen in. Har vi nått kulmen på klassisk, skandinavisk stil? Är det något annat som lurar runt hörnet?
Som tidigare år så har man bjudit in stylister att tolka trender. Finlands svar på Lotta Agaton heter Ulla Koskinen och hon gjorde på Habitare en ljus och stilig installation.
Utvalda och personliga objekt som ligger rätt i tiden.
Naturliga toner och ljust.
Finsk design. I år firar landet 100 år som självständig nation och för att undvika allt för nationalistiska drag så lät Design Helps! göra väskor med vad man vill att Finland ska stå för.
Finsk design. Detta hade också kunnat vara i Ulla Koskinens monter men den här stolen står självständigt hos Erin Turkoglu. Väldigt, väldigt skandinavisk. En av mina favoriter från mässan. Jag ser framför mig hur den här stolen liksom står mot en vägg hemma hos typ Annaleena Leino-Karlsson.
Skandinaviskt, troget materialet och avskalat. Hyllor eller väskor från Verso.
Bland unga formgivare samma sak. Avskalat, troget materialet och “äkta”. Här en bänk med björknäver av Maarit Peräsuo.
Skandinaviskt porslin som faktiskt är framtaget av japanska producenter men designat av Maija Puoskari.
Skandinaviskt och avskalat – men norskt för finskt företag. Daniel Rybakken och Artek.
Speglar är verkligen nåt som händer nu. Här spegel av Katriina Nuutinen för svenska Klong.
Elina Ulvio
Elina gjorde också denna lampa.
Fler lampor. Denna gång från &Bros.
Naturromantik och lampor av Be&Liv.
Men som sagt – enkelt och avskalat. Också en av mina favoriter. Himmee och deras ljusstake.
Men. Parallellt med denna snälla, avskalade, skandinaviska stil så dyker nu något annat upp.
Det handlar om färger som bråkar och om attityd. Om nån sagt till mig för fem år sen – år 2017 ska vi blanda brunt och rosa – då hade jag nog varit skeptisk. Men det händer nu. Vi gör slut med snälla pasteller och letar efter attityd.
Parallellt med Ulla Koskinens estetik så finns också finska Susanna Björklund. Hennes stora trendutställning handlar om hur vi letar efter hem med personlighet.
Färg och ologiska mönster.
Ett av rummen handlade om hur faktiskt hem växer fram utifrån våra minnen och upplevelser.
Det är egentligen samma resonemang som med Ulla Koskinens samlande, men med mycket mer färg.
Och jag deltog i en grupp med internationella besökare, och det var en tysk journalist som i en bisats undrade “is this the end of Scandinavian aesthetics?”. Och så känns det ju lite. Vi har kanske tröttnat på det svala, korrekta, skandinaviska.
Dukat bord av Erin Turkoglu.
Speglar med fransar “för att det är kul”, alltså helt utan rationella anledningar av Teru Kuitinen.
Grova, keramiska krukor av samma kille.
Lampor av Julia Popova.
Matta av Klaus Haappaniemi för Tikau.
Avslutningsvis. Två bilder från Susanna Björklunds trendutställning på Habitare. Bort med avskalad minimalism och in med personlighet och färg. Kanske är detta slutet på skandinavisk design och istället tittar vi på andra uttryck?