Varför är möbel- och inredningsbranschen så sjukt osexiga när det gäller hållbarhet och återbruk?
Igår satt jag en eftermiddag som jurymedlem i ett hackaton för att titta på affärsmodeller och innovationer inom återbruk. Cirka 40 deltagare från alla möjliga håll deltog, och presenterade åtta nya affärsmodeller för att få oss användare eller brukare att bli bättre på att återvinna.
Det blev QR-koder, nya titlar på existerande tjänster och ett nätverk.
Varför blir det liksom som om möbelbranschen inte fattar det här med omvärldsanalys? Det är som om Piet Hein Eek aldrig funnits… Mannen som gav oss sexiga matbord gjorda av spillbitar som säljs för hundratusentals kronor på NK. Nu ska vi sätta QR-koder på våra möbler så att vi kan spåra dem… Vem vill spåra sin kontorsstol? Jag vill inte veta vem som fisit i min sittdyna…
Jag törs säga att möbelbranschen är sjukt opåläst om behov och beteenden. ”Vi måste göra återbruk sexigt”. Ja, men då måste du sexa till det. Jag tänker inte ligga med dig för att du säger att du är återbrukad. Jag vill ligga med dig för att du är snygg, intressant eller spännande. Inte nyttig.
Jag vill verkligen uppmuntra hela möbelbranschen att se och inspireras av kanske framför allt matvärlden. Kolla på det franska exemplet med grönsaker som är fula. Hur kan vi få in det i möbelbranschen? Kolla hur Stadsmissionen lyckas göra ett butikskoncept med gammal mat. Hur kan vi få återbruk ut i butik? Eller kolla hur restauranger gör Zero Waste-koncept. Kolla till exempel danska Amass eller Londonbaren Mr Lyan.
Jag undrar om återbruksbranschen hört talas om uttryck som “gamification” eller ens funderat på vad det är som gör att alla sitter med Tinder på tunnelbanan oavsett om man är gift eller inte.
Om en månad är det dags för ny hackaton med återbruk. Kontakta arrangörerna här om du vill vara med och skapa nya affärer. Sa jag att man kunde vinna 50 000 kronor? Kom igen – imponera mig. Låt oss skapa ett nytt Spotify, eller ett nytt Happy Socks eller nåt annat för återbruk.
Och ja, jag ser er Marielouise Hellgren och Beleco. Kanske det som vi har som är mest intressant i Sverige idag. Och för guds skull låt alla designskolor boka in Lennart Wellander på Food&Friends så att han kan berätta hur matindustrin jobbar med återbruk.
Återbruk… efter att ha avverkat plastbantningen i hemmet (det som är kvar är tandborstar, toaborstar och lego) byter vi nu ut allt Ikea-skräp varteftersom vi hittar bra grejer med rätt mått, stil och pris. Det har blivit en del arvegods, en del loppisfynd och en del investeringar i hållbar design. Det är inte bara stilen som ska hålla, även materialen ska hålla ELLER vara avtagbara/tvättbara. Alltför många möbler saknar den typen av egenskaper. Ingen har tänkt. Man bara producerar och kränger. Att kunna köpa en soffa som man kan tvätta är guld värt i en barnfamilj. Bara Ikea har tänkt tanken, men då är stommen av limmat spån från Ukraina. I bästa fall. Numera kan man lämna in sina gamla kläder på bl a HM. När kan man panta sin gamla soffa på Mio?