Det här inlägget blir lite konstigt. De första bilderna kommer från fredagens seneftermiddag, men jag visste att jag skulle tillbaka på lördagen så dagarna flyter lite. Och även områdena. Jag är inte bara i Harajuku. Jag slinker även förbi Omotesando, Aoyama och Shibuya. Fast de flesta guideböckerna bunkrar ändå ihop de här delarna av stan.
Och jag gillade verkligen den här delen av stan. Ginza kändes lite som ett vanligt city och Roppongi lite snällt på ett Vasastadsaktigt sätt. Om jag hade bott i Tokyo så hade jag nog haft min lägenhet i Roppongi och kanske festat och shoppat i Harajuku. Här fanns ungdomarna och de “konstiga” Tokyo. Den här första eftermiddagen hade jag ungefär två timmar på mig, och jag märkte snart att det inte räckte nånstans… Jag var tvungen att komma tillbaka på lördagen.
Det är på varuhusen uppe vid Harajukus tågstation som jumpaskorna med tio eller tjugo centimeters sula finns. Och de här konstiga solglasögonen.
Och lite design. Högst upp i varuhuset Tokyo finns en designmarknad med lokal design.
Modern origami, kanske?
Det går en stor huvudgata genom Harajuku, men det händer precis lika mycket på tvär- och sidogatorna. Överallt finns små, unika butiker.
Precis så här kunde det se ut, och det blev faktiskt lite stressande… Vilka märken finns? Är det bra? Och kommer butiken överleva till nästa år om någon vill bli tipsad?
Eller som det här lilla designgalleriet, som jag förmodar heter V. Helt anonymt på en bakgata.
Kanonfint ställe med eget fik. Men ingen tid för kaffe…
Bilderna ovan från det här designstället.
På huvudgatan ligger de stora varumärkena. De ska man inte heller missa. I det märka huset bredvid Dior ligger Margiela och en av typ fem Comme des Garcons i området.
Och hit måste man gå. Comme des Garcons har tillsammans med D & Department gjort en permanent designbutik med “good design”. Här är alltså deras utvalda designobjekt med god funktion och stil.
Väldigt avskalat och enkelt. Lite som Granit men visst vill man ha precis allt när man vet att det är utvalt av Comme des Garcons.
Och allt var så klart uppmärkt. Jag köpte en pytteliten vas för 160 kronor…
Men på tal om uppdatering. Ett ganska omtalat köpcentrum i området Omotesando Hills som du säkert kan läsa om i alla guideböcker – ser ut så här nu. Helt tomt. Och det är nog lite så man får ta Harajuku. Det öppnar och stänger ställen precis hela tiden. Det enda man kan göra är att promenera med öppna sinnen.
Ny dag. Jag hoppar på tunnelbanan till Harajuku igen, fast nu är det lördag. Under mina två, tre timmar på fredagen så kändes det som om jag täckte max halva området. Det finns massor att se.
Men det regnar idag… Nån sa att detta är Japans officiella första dag på regnperioden. Det är galet fuktigt.
Så jag shoppar lite mode. Det måste man ju också se i Tokyo. En tur hos Issey Miyake.
Dags att börja planera vad man ska ha på sig på Formex i höst… Fina japanska höstlöv i avancerad tryckteknik. Kostade en del, men det var jag värd.
Jun Watanabe för Comme des Garcons. Den kan jag nog ha på TV4 nästa vecka.
Tsumori Chisato. Lite för gulligt och framför allt lite för tajt…
Ascoola skor av Yohji Yamamoto. De kostar lika mycket som flygbiljetten till Tokyo. Nej förresten. Mer.
Och en av de senare attraktionerna i Tokyo. Pradas nya butik av schweiziska Herzog & De Mauron. Finare utanpå än inuti.
Comme des Garcons flagship butik. Lite märkligt med Mussolini på bild…
Sen måste man hinna med lite kultur. I Harajuku ligger Nezu. Ett museum som var okej. Inte en toppengrej, men man behöver ju kultur också.
Fin trädgård.
Nästan i anslutning till Harajuku så ligger Shibuya, och här finns bland annat Tokyu Hands. Ett sju våningars shoppingkomplex med allt möjligt. Ursprunget ska vara för hemmafixaren och Martha Stewarts favorit i Tokyo. Så klart. Sju våningar med allt från hemmapyssel till städartiklar. Eller som här – en avdelning med saker som kyler dig.
Och maskeradkostymer. Fantastiskt roligt. Så här kanske jag skulle se ut i samuraj-frilla?
Eller som fisk?
Köpte en obligarotisk svanhatt. Den måste jag ju få användning för någon gång…
Men här finns också lite fina saker som en hel avdelning med provrör och sånt för “hemma-laboratoriet”.
Två billighetsbutiker hann jag med. 3 Coins är butiken där alla saker kostar tre mynt, dvs 315 yen. Ganska tråkigt.
Desto roligare var butiken 100 yen (ca tio kronor)
Alla mina kollegor kommer dränkas med fina och färgglada japanska prylar… 🙂
Tokyo får avslutas med lite Muji. I Tokyo har man en konceptbutik man kallar Found Muij. Här gör man utställningar varje månad med olika teman. Men konceptet är enkla, vackra, namnlösa varor – precis som i de vanliga butikerna men i mindre upplaga. Och så klart de fina utställningarna.
Ja… Jag shoppade en hel del här också….