Jag är nere två dagar i Schweiz. Jag hann precis vara hemma i 27 timmar innan det var dags för nästa resa.
Frida Jeppsom från RUM och Agneta Ferdfelt från Vitra mötte upp på Arlanda klockan 05.30.
Sven Jansson kollar telefonen bakom Lisa Kruse från Vårt Nya Hem.
Vaken sen klockan 04.00…
Framme. Vitra Campus ligger ungefär en timme från flygplatsen i Zürich, och ca en kvart, tjugo minuter från Basel. Redan vid ankomsten möts man av alla dessa fantastiska byggnader som finns här. Platsen ligger precis med tio minuters avstånd mellan Tyskland, Frankrike och Schweiz.
Incheckning. Vi lämnar ifrån oss våra väskor för att ta en förmiddagskaffe och få en genomgång av möbelföretaget Vitra innan vi ger oss ut som sightseeing.
Favvo-bloggaren Frida Berglund är med också.
Möte bland vita soffor med höga ryggar – av bröderna Boroullec för Vitra.
Själva ankomsten är i Vitrahaus som är det senaste tillskottet på Campus. Ritat av Herzog & de Mauron och invigdes förra året.
Vitrahaus
Jag får egentligen inte säga det för Sven, men visst är hela Campus som ett gigantiskt “Disneyland” för designnördar. Heeeeeeelt fantastisk. Jag gick omkring med ett konstant leende på läpparna och vill bara ha mer, och mer, och mer…
Förutom de stora husen så finns ett gäng mindre hus. Som här, en bensinmack av Jean Prouvé.
Engelska Richard Buckminister Fuller har gjort en glob. Här ser vi vår grupp rulta runt. Cirka 8 000 besökare i månaden har man på området.
Buckminister Fuller har gjort nåt gigantiskt växthus i samma konstruktion i England. Cornwall? Han menar att den här konstruktionen (som inspirerats av just naturen) är den starkaste konstruktionen för alla byggnader.
Den här konstruktionen är byggd med tyg, men det kan vara andra material.
Hörde jag “partytält”?
Första stora byggnaden på Campus byggdes av Frank Gehry. Här sitter produktionen och även kontoret som består av ca 110 kontorsmänniskor. Det är kanske 400-500 personer som arbetar här kontinuerligt. Byggnaden invigdes 1989 och är Gehrys första i Europa.
Vidare in på Campus så ser vi en byggnad till vänster av Nicholas Grimshaw och till höger av Alvaro Siza. Bryggan mellan husen är automatiskt och är inte alls en brygga – det är ett regnskydd. När det regnar så sänks skyddet över de som går mellan husen.
Lite Schweiz i bakgrunden…
Alltså jag älskar verkligen Portugal, portugisisk design och arkitektur, men ibland… Bara ibland… så dyker lite diktatur-arv upp… Visst ser byggnaden ut som om det vore ett uppdrag från en tysk mustaschklädd kille från 30-talet?
Nicholas Grimshaw
Grimshaw
En av huvudattraktionerna är ändå brandstationen av Zaha Hadid. Hennes första hus. Brandstationen invigdes 1993 och stängdes 1995 när staden själva ordnade med brandsäkerhet för Campus.
Byggnaden är helt gjord i betong, ett ganska nytt material på 90-talet. Hur gör man ett betongtak? Intrikata vinklar och lösningar i taket löser konstruktionen.
Man är extra nöjd med den sammetslena känslan i betongen. På vissa ställen har man också murat in element.
Men var är alla brandsoldater??
Vinklar, vrår och dold belysning
Köket
Och duschen…
Efter två år som brandstation så fungerar den numera som utställningsplats. Det är ca tre, fyra olika utställningar på Campus förutom alla fina hus.
Förutom utställningar så har man olika workshops. Förra veckan var det Art Basel och då var min isländska kompis Sigga Heimis här och blåste glas. Nu packas det ihop…
En olja- och vinäger-flaska som fungerar som en slända…
Innan lunch hann vi också se ett hus av japanska Tadao Ando. En självlärd arkitekt som tidigare var boxare. Huset invigdes samma år som Zaha Hadid, dvs 1993.
Huset fungerar som ett kontemplativt konferenshus.
Trots den betongiga känslan så ska man alltid se trätopparna.
Lunch…
Vitra Design Museum, områdets kanske mest kända byggnad? Eller har jag sagt det om alla hus? Ritat av Frank Gehry och invigt 1989.
Samma hus, annan vy.
Eftermiddagen ägnade vi åt att titta på produktionen och se hur kontoret såg ut. Allt var fotoförbud.
På eftermiddagen fick vi sällskap av Ulrika och Pia från Scandic som också berättade om det nya Scandic-hotellet vid Kista som ska möbleras nästan enbart med Vitra-möbler och därmed bli världens förstsa Vitra-hotell.
Klockan har blivit 18.00 och vi har gjort oss förtjänta av en öl inne i Basel.
Floden Rhen flyter genom Basel – och folk badar faktiskt i det strömma vattnet.
Basel är en fin liten stad. Fin stadskärna.
Mat på Kunsthalle.
Trots att alla varit igång sen 04.00 så hade vi himla trevligt. Otroligt pratigt gäng. Och roligt. Vi kom nog inte därifrån förrän vid midnatt.
Och jag fick testa en fantastisk god och konstig efterrätt – Ile Flottante. Den flytande ön… Skummad äggvita och vaniljsås. Kan det bli dåligt?? Trött och nöjd.