Dag tre i London. Designfestivalen är väldigt tydligt uppdelad i tre delar. Dels så har man sydvästra delarna med 100% design och Brompton Road, sen har man centrala delarna med fler gallerier och butiksaktiviteter – och slutligen har man kanske det största området i östra London. Här ligger flera av de mest uppmärksammade sakerna under designveckan.
Jag började i Spitalfields Market som är en gammal marknadsplats, numera en galleria. Här finns bland annat designbutiken Lollipop Shoppe som haft flera designaktiviteter tidigare om åren. Men inte i år. Fast värt ett besök ändå.
Här finns bland annat Simon Key Bertmans textilier.
Och en digital favorit. Jag gillar tysken Andreas Linzner himla mycket. Jag gör gosedjur av gammal frotté. Dyrt men fint. Och kanske mer för hyllan än för att gosa med i sängen??
Origins är en central del av designveckan i London. Crafts Council gör en utställning med utvalda konsthantverkare som får visa upp sig som på en mässa. Som alltid – sjukt ojämnt, men det ingår. Här finns internationella stjärnor brevid hemmavirkande tanter. Charmigt. Jag möttes på en gång av de här fantastiska keramiska figurerna. Av Sophie Woodrow.
En tjej som fått massor (och välförtjänt) uppmärksamhet är Maya. Den här “vasen” är snarare en skulptur än en bruksföremål, men så galet vackert i oxiderat silver.
Tine de Ruysser gjorde fina pappersarbeten. Jag säger ju att papper är ett av de stora materialen för nästa år.
I Milano hittade vi Ella Robinson som också ställer ut här på Origin.
En del av Origin kallades för Origin Luxe och var helt enkelt lyxiga, unika objekt som fungerar som armaturer. Här av Niamh Barry.
Holländska Ontwerpduo.
Dagen fortsatte på Tent, den stora designmässan med lite med “edge”. Började starkt med hantverk och trä från The Andes House.
Jag träffade designgruppen Greece is for lovers som varit med i julkortsutställningen på Designgalleriet – och kanske den bästa samtida designen från just Grekland.
Greece is for lovers leker hela tiden med bilden av “det grekiska”. Jag blev förälskad i deras första kollektion “Ingrid & Stavros” – googla så får du se. Här har man tittat på vinkaraffer som normalt sett görs i plast. Nu i fin terrakotta och med sjösnöre som makramé.
På nästan varje taverna i den grekiska skärgården så ha man pappersdukar med en karta över ön som man besöker. Nu har Greece is for lovers gjort en högkvalitativ “hermés-scarf” med en egen påhittad ö. Inte Atlantis, utan nåt liknande, nånting “ish”, dvs Atlantish.
Fina papperskoppar av Naori Priestly
Brittiska Ercol som normalt sett mest gör möbler har tagit fram en textil kollektion. Gillar den afrikanska inspirationen.
Tallrikar från Mini Moderns.
Färgstarka metaller från Simon Pattison
Outline-trenden?
På Brick Lane ligger designgalleriet Anthony Dickens som visade fina nya armaturer som man kallar Teiko. Kanonfint. Prototyper, men tanken är att man köper bit för bit och bygger ihop sin egen lampa. Inspirerade av japanska rislampor.
Gillade armaturerna himla mycket.
Jag fortsatte promenaden ute i östra London. Det finns tusen olika hål i väggen och allt är verkligen inte bra… Men levande och kul. Det här missade jag för att det var stängt. Man har tagit Bar Basso till London och göra designdrinkar.
Rocket Gallery visade holländska modernistiska klassiker.
I en butik hittade jag den här lamputställningen med fina armaturer av Ciara O’neil.
London kryllar av pop-up-butiker och en av de sämsta var Dezeen…
Designbutiken SCP har en egen intressant kollektion samt även svenska favoriten Donna Wilson.
Senaste kollektionen
Jag blev själv väldig förtjust i halsduken som var formad som en svan…
SCP hade även fina stoppade möbler under egen produktion.
Himla fint.
En otroligt ambitiös formgivare är också Lee Broom som gjorde en egen utställning här på östra sidan. Han lanserade en egen kollektion med stoppade möbler som hämtar inspiration från glamour, punk och 20-tal.
Gallery Fumi räknas som ett av de största och viktigaste gallerierna i London och här visade man en utställning med tre formgivare/grupper. Man har resonerat kring begreppet “produktion i studio”, alltså vad kan man göra i en studio utan att blanda in producenter i Kina eller otaliga underleverantörer. Intellektuellt intressant. Visst blir möblerna lite kantiga och grova, men intressant.
Möbelformgivaren är unga men intressanta Max Lamb.
Dagen är nästan klar, men jag hinner med Designersblock också. En besvikelse numera. Fast det vet man…
Hittade en rolig armatur av Nadine Spencer
Tallrikar från The New English.
Nya stickade sittpuffar av Claire-Anne O’brien.