Onsdag kväll och dags för mingel med kultureliten. Peter och jag kom iväg till Nationalmuseum för att delta på minglet av deras nya storutställning Lust och Last.
Utanför. En avklädd skönhet och en påklädd skönhet.
Invigning och mingel.
Lina från Galleri Milliken
Trendspaning på museum.
Utställningen behandlar så klart det här med erotik och objektifiering. Utställningen bygger huvudsakligen på Nationalmuseums existerande samlingar av konst, men man har adderat några samtida verk och även viss konsthantverk/design.
En del fin scenografi och framför allt oväntade hängningar. Man har hängt konsten framför allt tematiskt istället för kronologiskt.
Jag minns Fotografiskas utställning Fashion från förra året, och den fick en hel del kritik för att det bara var “mannens öga” som dokumenterade fotografierna. Så är det inte här. Eller på ett visst sätt är det ju så. Det är mannens öga som dokumenterar kvinnan – eller mannen. Det är få kvinnliga ögon som ser män, kvinnor eller objekt som Last eller Lust. Men så ser det ju ut i konsthistorien. Jag uppskattar i alla fall att utställningen erbjuder flera vinklar på kroppar, lust och perspektiv.
Den moderna eller samtida delen “hänger lite i luften” eller hur man ska säga. Men det är liksom självklart. Det kommer alltid bli en diskussion över det. Och visst undrar jag om det här är samtidens motsvarighet till Rafael, Rubens, Degas, eller vad som helst. Det kanske inte behöver vara det, men jag kan ju inte låta bli att fundera över det. Och så klart frågor som “är det här relevanta konstobjekt eller frågor för samtiden”. Svårt. Och svårt att inte blir för kritisk.
Det som funkar minst bra är konsthantverks- och designbiten. Jag önskar nästan att de hade uteslutit det helt och hållet. Jag fattar att man känner att man ska blanda in alla avdelningar på museet, men det känns inte aktuellt och fräscht. Jag säger det här så klart eftersom jag gjorde en egen utställning med sex och design på Designgalleriet förra året. Det finns en dildo med i utställningen – men varför den? Vad jag förstår så är den inte svensk, eller ens funktionell. Och jag tycker inte att de utvalda objekten hanterar frågan om last eller lust på ett aktuellt sätt. Som till exempel en keramisk burk som fungerar som en kondomgömma. Njae… Vi känner ju inte mer lust bara för att det ligger kondomer i närheten av sängen. Det är ju liksom inte det som ger pirret i kroppen. Åsa Jungnelius glassnippa är väldigt relevant, men det finns mycket, mycket mer. Och jag kan liksom inte låta bli att undra under hela utställningen – var är Internet? Det är ju där vi idag hämtar inspiration till Last och Lust…
Men. En bra utställning. Korrekt och lagom. Man blir förvånad, provocerad och fundersam. Bra på alla sätt. Men det saknas fem centimeter till… Jag hade velat ha mer Internet, mer frågor som berör nuet. Och ta bort konsthantverkbiten helt och hållet. Det funkar utan den biten ändå.