Lördagen började med möte med mischer’traxler. När jag har intervjuat alla österrikiska formgivare om “vem är Wiens bästa designer?” så har nästan alla svarat: mischer’traxler. Nästan alla. mischer’traxler är spännande på flera sätt. Dels är de några av få som skaffat sig utbildning utanför Wien, men också några som valt att flytta tillbaka till Wien. Efter Eindhoven så blir det Wien? Varför? mischer’traxler är verkligen superduktiga. Jag har sett deras saker på bloggar och i tidningar förr, liksom på alla designveckor världen över.
Bland annat har man gjort de här grönsaks/fruktskålarna där man ser konturen av en frukt. En apelsin?
Fem kreativa projekt presenterade man i Milano. Inget av de egentligen kommersiellt utan man hade kanske två installationer i Lambrate, en på Kvadrat, etc, etc.
På utställningen om österrikisk design “Raw & Delicate” hade man en maskin som mätte av folks intresse. Det var en maskin som gjorde träskålar. Ju fler personer som stod bredvid och tittade, desto tätare vävdes korgen, och desto mer färg på utsidan.
Men är det österrikisk design?
Vi pratade massor. Vi resonerade om designklimatet i staden/landet, och jag kan bara konstatera att österrikarna borde vara galet tacksamma för Hulga och Lilli som driver Vienna Design Week. Det är deras initiativ och kraft som gör att supertalanger som mischer’traxler kommer tillbaka till Wien. Och det här är verkligen supertalanger.
Färden fortsätter mot nästa designgrupp – A Walking Chair
I en ganska stor lokal med butik/galleri/studio/kontor/scen så har man etablerat sig som de “galna formgivarna”. Man har varit med ett tag, säkert sen 2000. Och man har liksom en ganska trygg position på designscenen.
Man gör allt från “ready-made” till färdiga produkter. Både under eget namn och för producenter.
Av alla formgivare jag träffat så var de här två killarna de svåraste att tala med. De var liksom redan stjärnor. De vägrade boxas in eller förenklas.
“Vi är inte bara designer, vi är även rockstjärnor och gör musik.”
“Men varför gör nu musik till era egna objekt?”
“Nej, vi vill inte bara göra musik – man ska beröras av vår design.”
Jaha…
“Av alla saker ni designat – vad är ni mest stolta över?”
“Samlingskatalogen.”
Jaha…
Innan lunch hann vi besöka en antikhandlare som hade fina Josef Frank-saker i butiken. Här ett mönster som han gjorde för Wienbaserade Haus & Garten. Frank hade kanske ett 40-tal produkter i produktion i Österrike när han flyttade till Sverige.
Handlaren hade bland annat den här lampan för Kalmar Werkstätte på lagret. Och visst är Frank viktig i Wien. Konsthistoriska museet har tingat att få köpa loss den här taklampan för 5800 euro.
Lunch hos israeliska Neni som ligger i Stilwerk som jag besökt tidigare. Fint som snus.
Här fick jag prata med designparet bakom namnet Soda. De har varit igång sen 2000 och tuffar på som etablerade designer i Wien. De tillhör generationen som var med och såg till att en aktivitet som Vienna Design Week händer.
Efter lunch Wienersängerknaben… Nä… Men rolig skylt på vägen…
Vi ska till slottet Augarten där man gör Österrikes finaste porslin
Nog med kultur – nu lite matshopping.
Altmann Kühne är en sekelskiftesbutik som säljer choklad i fina askar. Superfint och superdyrt.
Superfina askar med choklad i som små byrålådor…
Julius Meinl
Och till Peter. Man äter torkade pumpafrön som galningar här. Kanske en chokladöverdragen variant med sechuanpeppar??
Eftermiddagen går över i förkväll. Ett par drinkar på Loos Bar. Loos är den stora arkitekten i staden – alltså runt förra sekelskiftet. Han har ritat världens minsta bar med massor av optiska effekter för att göra den större. Bara en drink till…
Middag och sen kväll… Rullade runt bland Wiens nattställen och kom väl hem vid 03.00…