Sista examensutställningen som jag hinner besöka personligen är Beckmans. Resten får jag kolla på nätet. Beckmanseleverna är precis som sina kollegor på Konstfack enormt intresserade och kritiska till samtiden. Antikonsumtion och reaktion på livet i sociala medier syns. Stella Pilback har gjort ett projekt som berör just det här med livet på sociala medier. Fotograferandet och behovet av att säg att något objekt är typiskt “jag”. Här fotar Alexander en grå blomma som han själv får beskriva.
Skåpet med närmast identitetslösa objekt. Som blir laddade av våra beskrivningar och fotograferingar.
Willy Chong har tittat på sin dubbla nationella identitet och gjort bland annat en silkesmatta.
Pernilla Köhlberg har gjort nya lösningar för förskola med bland annat individuella hubbar som barnen kan använda.
Poke är ett roligt projekt. En möbel som får liv när används av flera. Som en app, ungefär. Sofia Holt har gjort.
Karin Palola har resonerat kring nyhetsjakten och jagandet av nya former. Får man låna och utveckla gamla former, eller måste allt vara nytt, nytt, nytt?
Pallen som moln. En form som känns igen.
Hanna Tunemar har tittat på felaktigheter och förhöjt dem till något positivt. Det klara glaset med en glasbubbla – vad händer om man fyller på med massor av bubblor?
Eller mattan med en reva. Tänk om revan var snygg?
Eller stolen som blev lite sned…
Minna Magnusson har försökt göra ett objekt som är helt neutralt för kön, neutralitet och klass. Det är ett intressant objekt. Speciellt eftersom det säger sig stå neutralt för vissa områden, men jag känner ändå en enorm laddning när jag ser objektet. Det kanske är neutralt i vissa frågor, men otroligt laddat inför andra. Spännande. Är det till exempel funktionellt? Välgjort? Eller estetiskt tilltalande? Superspännande.
Ett smildragarprojekt är ändå Wiktor Gussings installation med inspiration från Paradise Hotel.
Rebecca Ral har tittat på en process där hon ska tillåta sig att vara mer positiv till omedelbara känslor. Alltså att inte omedelbart säga “nej, det går inte”. Hon har gått tillbaka till barndomens teckningar och försökt närma sig den oförstörda naiviteten. Resultatet blev en lampa med sandfylld fot som kan stå på golvet eller till och med hänga på ett räcke.
Selfie. Tove Greitz speglar är närmast självförklarande. Vad händer om vi släpper fokus på egot…?
Jag lägger ner störst vikt vid formstudenterna i vanliga fall men grafisk form eller visual communcation hade en superspännande avgångsklass. Här bland annat en spelare. Man ställer röda eller gula kuber på skivspelare där sen armen ger digitala ljud. Man kan alltså skapa en egen bossa nova, eller nåt syntigt, eller nåt popigt. Allt beroende på hur du interagerar med spelaren. Av Per Holmqvist.
Spännande var också designgeneratorn av Frida Everling. Våra ögonrörelser läses av från en läsare som sen skapar “mitt” grafiska, unika verk.
Lina Forsgren undersöker kommunikationen för hur vi ska konsumera mera.
Sista och roliga projektet är dataspelsdesignen av Camilla Frick Isberg som gjort inredning med inspiration från World of Warcraft. Ovanligt, roligt och kittlande.