Jag har nu precis dödat Nationalmuseums sommarutställning i mitt förra inlägg. Missförstå mig rätt. Den var okej. Jag är glad för att det sker utställningar med design i fokus, men jag vill ju att det ska vara lite bättre. Utskällda ArkDes går faktiskt från klarhet till klarhet. Jag vet. Massor av personer tycker att museet är dåligt och inte gör sitt jobb, men jag vill inte hålla med. Jag tycker att man tagit sitt uppdrag på allvar och faktiskt gör bra grejer utifrån sin horisont. Cykelutställningen förra året är väl ganska precis vad ett museum som ArkDes ska göra. Även fotoutställningen som gick i våras.
Sommarutställningen Reprogramming the city är fasen ingen publikfriare. Det kommer inte slås besöksrekord som efter Jean Paul Gaultier – men den är “spot on” över vad ett arkitekturmuseum bör göra. Ämnet är engagerande, man har läst på, design/arkitektur bidrar till en lösning. Ja, utställningen är faktiskt riktigt bra. Verkligen.
Det enda är väl att utställningen visuellt är liksom “lagom”. Det är inte så mycket att se.
Allt är verkligen, verkligen skitintressant, men gestaltningen känns tunn. Jag talade med en av personerna bakom utseendet som berättade att man haft tre veckor på sig att visualisera. Och ja, det märks. Men istället för att bygga installationer så har man tänkt. Det gillar jag. Det enda man kan fundera på är om den här frågan som är så viktig verkligen ska gestaltas på ett museum. Borde det inte vara t.ex. ett tv-program?
Oavsett så är frågan vansinnigt spännande och roligt.
Utställningen Reprogramming the city handlar om att hitta sätt att göra vår stad bättre utifrån fem teman: mat, vatten, bostäder och välbefinnande. 42 projekt redovisas varav 15-20 är svenska. Översta bilden kommer från St Petersburg och är ett paraply på en lyktstolpe. När det börjar regna så fälls paraplyet ut och så kan man söka skydd. När solen kommer så fälls det ihop igen. Smart – och välbefinnande.
Mer välbefinnande. Varför används inte undersidan av våra broar mer?? Som för att visa bio?
Eller ett projekt med fler fladdermusholkar.
Eller generellt fler platser för pollinerare.
Och en visualisering av insektshuset av Belatchew Arkitekter där man kan göra en massa spännande.
Och i den mittersta bilden här så ser man hur Buzzbuilding ser ut som rendering. En massa text, en massa resonemang. Det är så otroligt väldokumenterat, genomtänkt och informativt.
Ytterligare ett exempel på saker man inspireras av men mest får ta del av via tvådimensionell kommunikation. Det här är en dryckesfontän som sätts på en vanlig brandpost.
Konkret, tydligt och inspirerande. Jag tror att detta var i Liverpool. Man har lagt in klinkers i ankomsthallen och vissa av stenarna har sensorer/generatorer som alstrar energi. Räcker inte till att belysa en hel stad – men va fan. Lite gratis-energi ger det.
Busskuren i Umeå som har solterapi. Helt fantastiskt. Man har bytt ut lysrör och reklampelare för att folk ska må bättre. Och detta har lett till att fler tar bussen till jobbet. Win-win-win…
Amerikanska Scott Burnham som skapat utställningen berättar engagerat.
Fortfarande lika engagerad.
Och utställningen är bra. Skitbra. Viktigt och tankeväckande. Se den.