Det här är någon slags sammanfattning. Lite trender etc kommer senare. Jag har nog aldrig tagit så få bilder som på en mässa som denna. Det handlar egentligen om flera saker. Stockholm Design Week 2016 har aldrig haft så få nyheter som det här året. Det fanns helt enkelt inte så mycket att ta bild på. Jag återkommer till det resonemanget. Men framför allt har designveckan 2016 handlat om möten. Jag älskar den här branschen. Det är massa trevliga formgivare, trevliga designproducenter, trevliga journalister och trevliga hang-arounds. Jag har träffat många (tro mig) som konstaterat samma sak – “vilken trevlig designvecka det här har varit”. Och det var verkligen en galet trevlig vecka. Det var som om vi alla suttit på våra kammare i tolv månader och äntligen får träffas.
På bilden hängde jag med Årets bästa designer enligt Elle Decorations internationella utmärkelse, dvs Doshi Levien.
Till och med lite snarstuckna och svala personer om Ingegerd Råman och Ilse Crawford har varit osedvanligt “chatty”. Och jag har pussats med Gert Wingårdh och Eero Koivisto. Okej, dessa herrar har nära till sina känslor så det är kanske inte så konstigt.
Men jisses vad det har kramats, socialiserats och umgåtts.
Och vad är det med den här branschen? Och Stockholm? Visst, det är massor av events och bubbel så klart. Men det har dansats varje kväll den här veckan? Vad är det med det? Dr Alban??? Jag vet ingen designvecka som har tre kvällar i rad med intensivt dansande till Michael Jackson och Ace of Base. Det är jättekonstigt. Faktiskt.
Men otroligt roligt.
Så Stockholm Design Week 2016 har handlat om personerna och mötena. För det fanns inga nyheter.
Att inte lansera några nyheter behöver inte vara dåligt. Det kan handla om att dra ner på lanseringstakten. Eller att vårda de produkter man har. Eller hitta nya vinklar på samma produkt. Man kan jämföra med till exempel hur Fritz Hansen jobbar. Bara som exempel.
Och designproducenterna kommer inte hålla med. De kommer säga “jo vi lanserade visst en vikvägg eller en ny stol”, men det var som min bloggkollega Martin säger “det finns inga nya koncept eller nya stories”. Och så är det. Däremot måste det inte vara dåligt.
Det som är otroligt påtagligt är “hayifieringen”, mycket mer så än “kinfolkifieringen”. Massa små pryttlar. Jag ska dra mina trender längre fram – men jag har aldrig sett så många småkuddar som i år. Och mässan var alldeles för trendig… Var alla tvungna att dra åt samma håll?
Och förlåt, men en stilla undran… Nu när “alla” designföretag skaffar en designer som kreativ ledare (Note Design, Ola Rune, Mårten Claesson, Monica Förster, etc, etc) – hur ska de förhålla sig till saker som trend, marknadsanalys och omvärldsbevakning? Jag säger inte att de inte kan, men kommer de ta fram samtida produkter eller kvalitetsprodukter som står över tid. Det är inte nödvändigtvis samma sak. Och inte nödvändigtvis samma sak som t.ex. driver PR.
Om mässan saknade nyheter så saknade staden energi. Det hände egentligen ingenting på stan som var intressant. Så klart med undantaget av min egen utställning med Staffan Holm på Designgalleriet. 🙂 Men i övrigt så träffades man på tidningsfester (Cafe Opera, Berns och ArkDes) för att träffa varandra – inte titta på installationer och få nya intryck. Jag tycker att det är synd att många skippade t.ex. Colour Emotion.
Två bilder från Colour Emotion.
Så om det inte hände på stan – så var det på mässan det hände. Jag är nöjd över alla de möten jag hade. Det var en bra mässa. Tio poäng. Jag kan raljera över avsaknaden av nya produkter eller att man följer trender för mycket – men det var skitbra.
Och skitbra var Green House. Fan. Det var verkligen så bra. Sååååååååå bra.
Jag vill flytta hela Green House till t.ex. Nationalmuseum Design och låta alla få ta del av detta. Det var egentligen inte en (!) produkt eller studio som fångade mitt intresse utan det var hela. Allt var skitbra. Man diskuterade, resonerade och gjorde design intressant. Jag menar det fanns två utställare som tittade på kvinnliga underlivet – mens som mönster och livmoder som ljusstake…
Och Konstfack ovan som tittade på flyktingfrågan.
Eko och matfrågan, Lunds universitet.
Klassfrågan diskuteras med rebeller hos Lunds universitet.
Eller bara det här med hur vi sitter i en stol som det gjordes i danska konstakademin.
Alltså jag var helt omskakad efter Green House. Fantastiskt.
Så. Sammanfattningsvis. Stockholm Design Week 2016 har handlat om möten mellan människor. Det har egentligen inte varit några nyheter, och så måste vi ta ställning till om vi tycker det är bra eller dåligt. Stockholm Design Week har handlat om mässan – inte det på stan. Och Green House var fantastiskt. Inte produkterna i sig utan diskussionerna.
Where was Colour Emotion? Looks so cool, pity I missed it!