I veckan besökte jag IKEA i samband med att man ville genomföra sin Democratic Design Day och samtidigt passade man på att förhandsvisa det nya museet som öppnar i Älmhult den 30 juni. Företagsmuseer är inte helt ovanligt. Det finns ett museum för Rörstrand, fanns åtminstone ett tidigare för Orrefors Kosta Boda och jag vet att Alcro också haft museum. Kanske kan man räkna in SLs museum i Stockholm med bussar och pendeltåg som ett slags företagsmuseum? Men det här är stort, jag hörde att själva museet är 7000 kvm och företaget IKEA är lite laddat. Är det bra design? Är det miljövänligt? Lyfter de fram svenskheten på ett bra sätt? Men oavsett laddning så tycker jag att det här museet uppfyller mina förväntningar. Jag gick runt och var så klart på min vakt. Är det bra? I mina förväntningar så bör ett företagsmuseum (och kanske även andra vanligare museer) berätta sin historia, berätta om vilket sammanhang man finns, vilka unika vinklar det finns. Framför allt vill jag lära mig nåt nytt.
IKEAs museum gör allt detta. Man berättar om Ingvar Kamprad, liksom om de första produkterna. Men berättar om formgivarna och hur smaken förändrats. Man tittar på material och sammanhang. Djupt och lättsamt i kombination. Man bygger myten om Kamprad som till exempel att man flyttat Ingvar Kamprads kontor från Schweiz till museet. Men trasig fax och allt. Man har även en tillfällig utställning som ska byta innehåll ungefär en gång i halvåret. Just nu visas den köksinstallation som gjordes i Milano förra året.
Jag måste nog ge IKEAs museum nio och en halv Trendstefan av tio. Det enda jag kan saknar är ett visst mått av busighet, klurighet. Det finns en bollhavsinstallation och man får fota sig själv som katalogmodell, men jag tror att museet fokuserat på att göra ett bra museum med ett bra innehåll så då får busigheten stryka på foten. Alltså ett större mått av allvar. Man allvar är bra. Och därför får museet nio och en halv Trendstefan.
Det första man möts av i museet är en installation med prylar. Stuff. Detta är IKEAs dna och förutsättning. Detta är var IKEA säljer.
Sen vandrar vi vidare till delen med de svenska rötterna. Ur vilken svensk förutsättning föddes IKEA?
Allmoge med återbruk och snålhet…
Entreprenörsandan där de flesta smålänningar satt i stugorna på kvällar och gjorde prylar för att dryga ut kassan.
Vackrare vardag
Efterkrigstidens optimism, modernismen.
Utställningen fortsätter sen in på när Ingvar startade sin verksamhet.
En trappa upp börjar sen den möblerade kronologiska ordningen. Här finns de första möbler som såldes. Och sen fortsätter berättelsen med nedslag i varje årtionde.
60-tal
70-tal
(ett 70-tal i taket)
2010-tal.
Väggarna längsmed museet är fulla av dokumentation och information om formgivare och produkter.
Och världens första IKEA-katalog
Mer kataloger.
Personer och historia.
Loggans utveckling Här lyfter man också upp saker som man själva menar är viktiga i historien om IKEA. Som den här nyckeln, eller köttbullen i bakgrunden. Diskussion om olika material.
Sista bilden får bli från den tillfälliga utställningen. Här ser vi Matali Crasset och Paola Navone resonera kring framtidens kök.