Jag har varit två dagar i Nederländerna och spanat in Dutch Design Week som går i Eindhoven. Den gamla industristaden ligger ungefär 1,5 timme från Amsterdam och firar sin 15:e designvecka. Det är första gången jag är här och jag är faktiskt inbjudan av själva staden Eindhoven. Vi får se om vi lyckas knyta några band mellan Stockholm och Eindhoven. Jag kom hit och förväntade mig en kulturell upplevelse, ungefär som designveckorna i Lodz och Prag. Och det var hög kulturell nivå. Nästan akademisk. Och skitmycket folk. Det var köer och folk överallt. Jag fick äta middag med stadens representanter och de droppade att 275 000 personer deltog i Dutch Design Week. Otroligt svårt att relatera till. Jag ställde en massa frågor kring siffran och blev nästan upprörd… Man ska komma ihåg att mässan i Milano har 300 000 besökare, mässan i Paris 80 000 och om jag minns rätt så har mässan Ambiente i Frankfurt 150 000 besökare. I Stockholm ligger mässan i februari på 40 000 besökare och Formex på lite färre. Så 275 000 besökare kändes mycket. Men oavsett om det är korrekta siffror eller inte så är det skitmycket folk i stan.
Designveckan är utspridd över ca tre, fyra områden och så klart i många gamla industrilokaler. Veckan uppstod när belysningsföretaget Philips i stort sett lämnade staden och man vara tvungna att “hitta på nåt”. En stor motor i designveckan är så klart Eindhoven Design Academy som nog kan räknas som en av världens bästa designskolor.
En av höjdpunkterna var middag med Maarten Baas och en av Europas absolut bästa kockar. Sergio är holländare och har tre stjärnor hos guide Michelin.
Rolig och god mat.
Jag återkommer till lite bilder från övriga utställningar, och tänkte börja med skolan som jag introducerar som en av världens bästa, dvs Design Academy Eindhoven. Här visas alla designstudenter och man är “curerade” på precis samma sätt som på t.ex. Konstfack dvs som en godispåse, huller-om-buller.
Skolan har fingret på pulsen och diskuterar absolut relevanta och viktiga frågor som berör samtiden. Här finns flyktingfrågan, miljön och identitet. Frågor som absolut gör design viktig och relevant. Man kan i stort sett säga att hantverksfokus och individens behov får stå tillbaka till förmån för viktiga samhällsfrågor. Och jag ska väl säga – ja, det är superbra att vi diskuterar de här sakerna men jag tror inte en 25-årig student nödvändigtvis har svaret.
Som projektet 50/50 av Janna Meijer där man låter en flykting/nyanländ tillsammans med en designer ta fram objekt. Ja… Men… För det första så är det ju ganska fult, och för det andra så löser det kanske inte världens utmaningar i den här frågan. Men vi måste tala om det och då välkomnar jag verkligen det här.
Eller Theresa Bastek som tänker att vi utsätter oss för alldeles för mycket strålning från våra mobilskärmar och dataskärmar så hon har gjort en kollektion som skyddar oss från skärmens strålning. Bra att diskutera – men kan man inte vända på steken och kolla om det går att göra skärmar som strålar mindre??
Och det var massa, massa materialfrågor. En student hade gjort keramik med glasyr från områden som är otjänliga för att de är giftiga (från industrier). Men vill man äta på giftiga tallrikar? Eller som det här projektet av Tamara Orjola som resonerat kring tallens barr som bara går till spillo. Borde man inte återbruka tallbarren i nåt material? Absolut – men hur är det med hållbarhet? Och energiförbrukning för att göra detta till nytt kompositmaterial? Superbra för diskussion även om jag är skeptisk.
Sista sånt här exempel… Ekaterina Semenova har glaserat keramiken med gammal mjölk så att vi återbrukar det. Ja. Jag är verkligen helt för att vi ska återbruka så mycket som möjligt. Verkligen. Men om vi ska ha ett miljövänligt jordbruk – är det verkligen keramisk lasyr av gammal mjölk vi ska göra???
Däremot kändes de här bänkarna av Woojai Lee klockrena. Snygga, återvunna och bara helt enkelt skitbra. Återvunnet papper.
Jag fattar att det är lite äckligt men de här armaturerna av Kathrine Barbro Bendixen känns också klockrena. Kanske lite för att hon i beskrivningen tagit upp detta med målgrupp. Det här är armaturer för t.ex. restauranger som vill vara hållbara och med ekoperspektiv. “Slangarna” är nämligen inälvor. Och de kommer förändras över tid. Spännande.
Jag gillade också Cox Janssens textilier som medvetet skulle förändras över tid.
Många (kanske fem, sex stycken) hade valt att arbeta med en koppling till virtual reality.
Och så fanns det så klart en hel del nästan rent “snygga” elevarbeten.
Möbler med pressat läder.
Rumsavdelare i lackat/färgad skumgummi av Anton Hendrik Denys.
Världens lättaste servis (av lackad balsaträ) av Seungbin Yang.
Thomas Nathan hittade en intressant grej. Han har gjort små, små “kluttar” av lera och satt de samman till keramiska objekt. Poetiskt och tidskrävande. Fint.
Snyggaste projektet var ändå Sigve Knutson. Estetiskt spännande. Inte fokus på några nya “viktiga” lösningar utan bara snyggt.
Bildavbrott… Rensa ögonen. På stan sker massor av olika utställningar.
Fin utställning där en keramiker plockat ut färgerna ur olika Rembrandt-tavlor.
De här snurrande lamporna har varit med i flera sammanhang. Som såpbubblor.
Nacho Carbonell bor i Eindhoven och har så klart en stor utställning.
Befriande konstigt.
Utställningen Popcore hade massor av unga, spännande formgivare från Nederländerna.
Den där rumsavdelaren känner vi igen från Design Academy alldeles nyss.
Det finns så klart en hel del pop up-butiker i stan.
Flera av utställningarna berör detta med material och hållbarhet. Här en tjej som gjort så att gräs kan växa i mönster. Sen “skördar” man rötterna och typ gör nåt fint av det.
Här nedmalda petflaskor som blir kakel och klinkers.
Designveckans mest omtalade utställning var annars den om sex. Sååååå dålig. Allt vara “diskuterande” som att “tänk att även diskborsten kan vara sensuell”. Snark. Man visade en fittspegel, alltså en spegel så att kvinnor kan titta sig själv i underlivet. Nog så viktigt men måste vi ha en separat produkt till det? Eller en tolkning av Gerrit Rietvelds stol med sexuella anspelningar? Nä, det här vara bara fnittrigt, spektakulärt och onödigt.
Finaste utställningen var den om färg på Van Abbe museet. Här en installation av en av mina favoriter Walter van Beirendonck.
Uppskattas!