Igår rasade det in ganska många sms. Formex gick ut med nyheten om att man tagit in nya kreatörer för att sköta pop up-butiken som jag initierat och drivit i två, tre år. Det stämmer att det är nya krafter och jag tänkte förklara lite vad som händer.
En av de äldsta bilderna jag hittar på mig under Formex. Herregud… Slät som en barnunge och töntig frisyr… Bilden kommer från Trendenser (när hon fortfarande var Husmusen, om du kommer ihåg).
Jag kommer ihåg mitt första uppdrag för Formex. Det måste vara 2004 och för Svensk Forms räkning skulle jag hålla en föreläsning på pressfrukosten om hållbar och miljövänlig design. Sen 2006 har jag mer eller mindre varit sammanväxt med Formex. Snabbt rullade engagemangen vidare. Jag satt som ordförande i designpriset Formex Formidable i typ tio år och diskuterade med några av våra skarpaste hjärnor om detta med vad som är bra design och inte. Fortfarande är diskussionen med Zandra Ahl bland det roligaste jag varit med om. Hon fick med en “sidenblomma”, alltså en plast-amaryllis med som en av de nominerade. Hon menade på allvar att om vi skulle bedöma design på Formex så ska vi bedöma HELA Formex, och inte bara det som var “fin” design. Spektakulärt och roligt.
Bild från juryarbete för några år sen. På bilden Matti Klenell och mina käpphästar Dan Gordan och Kerstin Wickman. Väldigt ofta överens, men några gånger har vi diskuterat mycket som när Sagaform vann för sin termos.
Glad vinnare av Formex Formidable – Skeppshult.
Min relation till Formex har varit väldigt intim. Jag reser ju över halva klotet, och du som hört mig föreläsa vet redan att jag besöker 20 internationella mässor och designveckor. Varje år. Och jag har tagit med mig mina intryck och diskuterat hur vi ska kunna göra Formex lite bättre varje gång. Ibland får jag igenom mina idéer. Och ibland inte. Det är en konstant diskussion. Utställningskonceptet där jag väljer ut de tolv bästa designstudenterna varje år, är min idé. Liksom hela Young Designer-projektet. Under de första åren satt jag handgripligen och valde ut vilka som fick vara med.
Bild från en av årets favoriter på Young Designers – Joanna Günther. Så fint. Och här ser vi också hur jag fått mina Designbloggare att göra fler urval på mässan. Jag brukar alltid säga “om man inte hittar något nytt så har man inte letat tillräckligt”…
I mitt arbete med Formex så har jag så klart figurerat i massa material på nätet och i trycksaker. Jag älskar ju mässor.
Och föreläsningar. Varje säsong så har jag föreläst om olika saker. Nu senast om olika butikstrender.
En del projekt har inte blivit långlivade. För kanske åtta år sen kom jag på att vi borde bjuda in några av världens främsta butiker. Dessa skulle få göra en utställning som någon slags “guest of honour”. Två gånger genomfördes. Ett år med Rossana Orlandi. Hennes enda utställning i Sverige?
Ett tag skulle Formex bli mer Nordiskt och då skulle vi göra olika utställningar med nationella teman. Här min utställning med samtida finsk design från 2009. Tanken var att det skulle bli fler men man orkade bara med ett år. Bild från Kurbits.
En av de senaste innovationerna från min sida är pop up-butiken. Jag har sett motsvarande initiativ i Tyskland och tänkte att det skulle vara kul att få in ett tillfälle att konsumera på en prylmässa som Formex. Inga måste. Man kan bara kolla också. Men det var tanken att man skulle kunna köpa med sig en liten grej från Formex om man ville. Många var skeptiska i början. “Men jag kan ju lika gärna lägga en order i montern”. Ja, visserligen, men det kanske är fredag och man vill köpa med sig nåt hem.
Vi fick nästan sämsta möjliga placering, i en gång utan trafik. Nu har vi haft butiken i fem, sex omgångar och vi ser att det rullar.
Min absolut senaste innovation för Formex, som jag verkligen har tjatat om, är Design Walks. Tanken från början var att olika personer skulle kunna ha guidade turer och på så sätt visa “sitt” Formex. Mässan började med att jag fick hålla på själv, så det fanns bara Trendstefans tur. Det innebar att jag tog med 30-40 personer runt bland utställare, frågade, tittade och introducerade. Det var inköpare, journalister och allmänt nyfikna.
Och nu är sagan slut. Slutet började efter senaste augusti-Formex. Jag har börjat göra utställningar om svensk design utomlands och fick en förfrågan om “ska vi inte samla ihop tio tyska småföretag och göra en tysk utställning”. Och jag tänkte att det lät ju spännande. Man samlar tio små franska företag ett år, byter till tio små belgiska företag ett annat år. På så sätt får man ny energi och träffar nytt innehåll.
Jag har nog aldrig fått en så kall hand som i svaret kring detta. “Vi arbetar inte så.” Nehej…
Och sen kom diskussionerna slag i slag. Design Walks var ingen framgång och skulle inte genomföras. Då föreslog jag att jag skulle göra det själv. “Vi arbetar inte så.”
Och så blev handen kallare och kallare. Till slut sa jag att vi lika gärna kunde hoppa över pop up-butiken. “Det går bra.”
Jag hoppas att tjejerna som nu får jobba dygnet runt med att jaga in produkter, prismärka, hantera fakturor plus så klart vara på plats under mässans alla öppettider – hoppas att de blivit informerade att januari är en oxmånad och att försäljningen då är nästan lika med noll.
Och för mig är detta ett bra tillfälle att dra ett streck vid Formex. Tack för tio, tolv år. Nu går jag vidare. Jag kommer fortsätta besöka mina 20 internationella designmässor, men mitt hjärta är inte längre med Formex. Tack och hej.